| 1 | En Psalm Davids, till att föresjunga. |
| 2 | Hör, Gud, mina röst, i mine klagan. Bevara mitt lif för den grufveliga fiendan. |
| 3 | Förskyl mig för de ondas församling; för deras hop, som illa göra; |
| 4 | De der skärpa sina tungor, såsom ett svärd, och skjuta med sina förgiftiga ord, såsom med pilar; |
| 5 | Att de måga lönliga skjuta den fromma; med hast skjuta de uppå honom, utan all fruktan. |
| 6 | De äro djerfve med sin onda anslag, och talas vid, huru de snaror lägga vilja, och säga: Ho kan se dem? |
| 7 | De dikta skalkhet, och hållat hemliga; de äro illfundige, och hafva listig skalkastycke före. |
| 8 | Men Gud skall hasteliga skjuta dem, så att dem skall svida efter. |
| 9 | Deras egen tunga skall fälla dem; så att dem bespotta skall hvar och en, som dem ser. |
| 10 | Och alla menniskor, som det se, skola frukta sig, och säga: Det hafver Gud gjort; och förmärka, att det är hans gerning. De rättfärdige skola fröjda sig af Herranom, och förtrösta uppå honom, och alla fromma hjertan skola deraf berömma sig. |
