| 1 | En Psalm Davids, till att föresjunga, till åminnelse. |
| 2 | Skynda dig, Gud, till att frälsa mig; Herre, till att hjelpa mig. |
| 3 | Skämme sig, och komme på skam, de som efter mine själ stå; vände tillrygga, och komme på skam, de mig ondt önska; |
| 4 | Att de måtte på skam komma igen, som öfver mig ropa: Så, så. |
| 5 | Fröjde, och glädje sig i dig, de som efter dig fråga; och de som dina salighet älska, säga alltid: Gud vare högeliga lofvad. Men jag är eländig och fattig; Gud, var snar till mig; ty du äst min hjelpare och förlossare; min Herre, fördröj icke. |
