| 1 | Herre, jag förtröstar uppå dig, låt mig aldrig på skam komma. |
| 2 | Fräls mig genom dina rättfärdighet, och hjelp mig ut; böj din öron till mig, och hjelp mig. |
| 3 | Var mig en stark tröst, dit jag alltid fly må, du som lofvat hafver att hjelpa mig; ty du äst min klippa och min borg. |
| 4 | Min Gud, hjelp mig utu dens ogudaktigas hand, utu dens orättfärdigas och tyrannens hand. |
| 5 | Ty du äst min tillflykt, Herre, Herre; mitt hopp allt ifrå minom ungdom. |
| 6 | Uppå dig hafver jag förlåtit mig, allt ifrå moderlifvet; du hafver dragit mig utu mine moders lif; min berömmelse är alltid af dig. |
| 7 | Jag är för mångom ett vidunder; men du äst min starka tröst. |
| 8 | Låt min mun full vara af ditt lof och pris dagliga dags. |
| 9 | Förkasta mig icke uti min ålderdom; öfvergif mig icke, när jag svag varder. |
| 10 | Ty mine fiender tala emot mig, och de som efter mina själ vakta, de rådslå tillhopa; |
| 11 | Och säga: Gud hafver öfvergifvit honom; jager efter, och griper honom; ty der är ingen hjelpare. |
| 12 | Gud, var icke långt borto ifrå mig; min Gud, skynda dig till att hjelpa mig. |
| 13 | Skämme sig och förgås, de som emot mine själ äro; varde med skam och hån öfvertäckte, de som mitt värsta söka. |
| 14 | Men jag vill alltid bida, och vill alltid föröka ditt lof. |
| 15 | Min mun skall förkunna dina rättfärdighet, dagliga dags dina salighet, den jag icke alla räkna kan. |
| 16 | Jag går i Herrans, Herrans kraft; jag prisar dina rättfärdighet, ja, din allena. |
| 17 | Gud, du hafver lärt mig af min ungdom; derföre förkunnar jag ännu din under. |
| 18 | Ock förlåt mig icke, Gud, i ålderdomen, när jag grå varder; tilldess jag förkunnar din arm barnabarnom, och dina magt allom dem som komma skola. |
| 19 | Gud, din rättfärdighet är hög, du som stor ting gör. Gud, ho är dig lik? |
| 20 | Ty du låter mig förfara mycken och stor ångest, och gör mig åter lefvande; och hemtar mig åter upp utu jordenes djup. |
| 21 | Du gör mig ganska storan, och styrker mig igen. |
| 22 | Så tackar jag ock dig med psaltarespel, för dina trofasthet, min Gud. Jag lofsjunger dig på harpor, du Helige i Israel. |
| 23 | Mine läppar och min själ, som du förlöst hafver, äro glade, och lofsjunga dig. |
| 24 | Ock talar min tunga dagliga dags om dina rättfärdighet; ty skämma måga sig, och på skam komma, de som mitt värsta söka. |
