| 1 | En undervisning Assaphs. Gud, hvi förkastar du oss så alldeles; och äst så grymmeliga vred öfver dina fosterfår? |
| 2 | Tänk uppå dina menighet, den du af ålder förvärfvat, och dig till arfvedel förlöst hafver; uppå Zions berg, der du bor. |
| 3 | Trampa dem på fötterna, och stöt dem platt neder i grund. Fienden hafver all ting förderfvat i helgedomenom. |
| 4 | Dina ovänner ryta uti dinom husom, och sätta sina afgudar der in. |
| 5 | Man ser yxerna ofvantill blänka, såsom man i en skog högge; |
| 6 | Och sönderhugga all dess tafvelverk med yxer och bilor. |
| 7 | De uppbränna din helgedom; de oskära dins Namns boning i grund. |
| 8 | De tala i sitt hjerta: Låter oss skinna dem; de uppbränna all Guds hus i landena. |
| 9 | Vår tecken se vi intet, och ingen Prophet predikar mer, och ingen, lärare lärer oss mer. |
| 10 | Ack! Gud, huru länge skall ovännen försmäda; och fienden så alldeles förlasta ditt Namn? |
| 11 | Hvi vänder du dina hand ifrå, och dina högra hand så platt ifrå ditt sköt? |
| 12 | Men Gud är min Konung af ålder; den all hjelp gör, som på jordene sker. |
| 13 | Du sönderdelar hafvet genom dina kraft, och sönderslår drakarnas hufvud i vattnet. |
| 14 | Du sönderkrossar hufvuden af hvalfiskarna, och gifver dem folkena i öknene till spis. |
| 15 | Du låter uppvälla källor och bäcker; du låter borttorkas starka strömmar. |
| 16 | Dag och natt äro dine; du gör, att både sol och stjernor sitt vissa lopp hafva. |
| 17 | Du sätter hvarjo lande sina gränsor; sommar och vinter gör du. |
| 18 | Så betänk dock det, att fienden försmäder Herran, och ett galet folk lastar ditt Namn. |
| 19 | Gif dock icke dins turturdufvos själ vilddjurena, och förgät icke så platt dina fattiga kreatur. |
| 20 | Tänk uppå förbundet; ty landet är allt omkring jämmerliga förhärjadt, och husen äro nederrifne. |
| 21 | Låt icke de ringa afgå med skam; ty de fattige och elände lofva ditt Namn. |
| 22 | Upp, o Gud, och uträtta dina sak; tänk uppå den försmädelse, som dig dagliga af de galna vederfars. |
| 23 | Förgät icke dina fiendars skri; dina ovänners rasande varder ju längre ju större. |
