| 1 | En Psalm Assaphs. Gud, Hedningarna äro in i ditt arf fallne; de hafva orenat ditt helga tempel, och af Jerusalem stenhopar gjort. |
| 2 | De hafva gifvit dina tjenares lekamen foglomen under himmelen till att äta, och dina heligas kött djuromen på markene. |
| 3 | De hafva utgjutit deras blod omkring Jerusalem, såsom vatten; och der var ingen, som begrof. |
| 4 | Vi äre vårom grannom till en försmädelse vordne; till spott och hån dem som omkring oss äro. |
| 5 | Herre, huru länge vill du så allstings vred vara; och ditt nit, såsom en eld, brinna låta? |
| 6 | Utgjut dina grymhet öfver Hedningarna, de dig intet känna, och uppå de Konungariken, som ditt Namn intet åkalla. |
| 7 | Ty de hafva uppätit Jacob, och hans hus förödt. |
| 8 | Tänk icke uppå våra förra missgerningar. Förbarma dig öfver oss snarliga, ty vi äre fast eländige vordne. |
| 9 | Hjelp du oss, Gud vår hjelpare, för dins Namns äros skull; fräls oss, och förlåt oss våra synder, för ditt Namns skull. |
| 10 | Hvi låter du Hedningarna säga: Hvar är nu deras Gud? Låt hämnden öfver dina tjenares blod, som utgjutet är, kunnig varda, ibland Hedningarna, för vår ögon. |
| 11 | Låt för dig komma de fångars suckande; efter din stora arm behåll dödsens barn. |
| 12 | Och vedergäll vårom grannom sjufaldt uti deras sköte deras försmädelse, der de dig, Herre, med försmädt hafva. |
| 13 | Men vi, ditt folk och din fosterfår, tackom dig evinnerliga, och förkunnom ditt lof förutan ända. |
