| 1 | En Psalm Assaphs, om gyldene rosena, till att föresjunga. |
| 2 | Hör, Israels Herde, du som leder Joseph såsom får; bete dig, du som sitter på Cherubim. |
| 3 | Uppväck dina magt, du som för Ephraim, BenJamin och Manasse äst, och kom oss till hjelp. |
| 4 | Gud, tröst oss, och låt ditt ansigte lysa, så varde vi hulpne. |
| 5 | Herre Gud Zebaoth, huru länge vill du vred vara öfver dins folks bön? |
| 6 | Du spisar dem med tårars bröd, och skänker dem ett stort mått, fullt med tårar. |
| 7 | Du lätst alla våra grannar banna oss, och våra fiendar bespotta oss. |
| 8 | Gud Zebaoth, tröst oss; låt ditt ansigte lysa, så varde vi hulpne. |
| 9 | Du hafver hemtat ditt vinträ utur Egypten, och hafver fördrifvit Hedningarna, och planterat det. |
| 10 | Du hafver röjt vägen för thy, och låtit det väl rota sig, så att det hafver uppfyllt landet. |
| 11 | Bergen äro med dess skugga öfvertäckte, och med dess qvistar Guds cedreträ. |
| 12 | Du hafver utsträckt dess qvistar intill hafvet, och dess telningar allt intill älfvena. |
| 13 | Hvi hafver du så sönderbrutit dess gård, att deraf rifver allt det som der framom går? |
| 14 | De vildsvin hafva uppgräfvit det, och de vilddjur hafva afbitit det. |
| 15 | Gud Zebaoth, vänd dig dock; skåda neder af himmelen, och se härtill, och besök detta vinträt; |
| 16 | Och håll det vid magt, som din högra hand planterat hafver, och det du dig stadeliga utvalt hafver. |
| 17 | Se dertill, och straffat; att på det brännande och rifvande må en ände varda. |
| 18 | Din hand beskydde dins högra hands folk, och de menniskor, som du dig stadeliga utvalt hafver; |
| 19 | Så vilje vi intet ifrå dig vika. Låt oss lefva, så vilje vi åkalla ditt Namn. Herre Gud Zebaoth, tröst oss. Låt ditt ansigte lysa, så varde vi hulpne. |
