| 1 | En Psalmvisa Assaphs. |
| 2 | Gud, tig dock icke så, och var dock icke så stilla; Gud, lid det dock icke så. |
| 3 | Ty si, dine fiender rasa, och de som dig hata, sätta upp hufvudet. |
| 4 | De hafva listig anslag emot ditt folk, och rådslå emot dina fördolda. |
| 5 | Kommer, säga de, låter oss utrota dem, så att de intet folk äro; att på Israels namn icke skall mer tänkt varda. |
| 6 | Ty de hafva förenat sig med hvarannan, och ett förbund emot dig gjort: |
| 7 | De Edomeers hyddor, och de Ismaeliters, de Moabiters, och Hagariters, |
| 8 | De Gebaliters, Ammoniters, och Amalekiters, de Philisteers, samt med dem i Tyro. |
| 9 | Assur hafver ock gifvit sig till dem, och hjelpa Lots barnom. Sela. |
| 10 | Gör dem såsom de Midianiter, såsom Sisera, såsom Jabin vid den bäcken Kison; |
| 11 | Hvilke förderfvade vordo vid Endor, och vordo till träck på jordene. |
| 12 | Gör deras Förstar såsom Oreb och Seeb; alle deras öfverstar, såsom Seba och Zalmunna; |
| 13 | De der säga: Vi vilje intaga Guds hus. |
| 14 | Min Gud, gör dem såsom en hvärfvel, och såsom strå för väder, |
| 15 | Såsom en eld, den skog förbränner, och såsom en låga, den berg upptänder. |
| 16 | Alltså förfölj dem med ditt väder, och förskräck dem med ditt oväder. |
| 17 | Gör deras ansigten fulla med blygd, att de efter ditt Namn. Herre, söka måste; |
| 18 | Skämme sig, och förskräckes alltid ju mer och mer, och till skam komme, och förgås. Så skola de förnimma, att du med ditt Namn heter Herre allena, och den Högste i allo verldene. |
