| 1 | En Psalm Korah barnas, på Gittith, till att föresjunga. |
| 2 | Huru lustige äro dina boningar, Herre Zebaoth! |
| 3 | Min själ längtar och trängtar efter Herrans gårdar. Min kropp och själ fröjda sig uti lefvandes Gudi. |
| 4 | Ty foglen hafver funnit ett hus, och svalan sitt bo, der de sina ungar lägga; nämliga ditt altare, Herre Zebaoth, min Konung och min Gud. |
| 5 | Salige äro de som i dino huse bo, de lofva dig till evig tid. Sela. |
| 6 | Salige äro de menniskor, som dig för sin starkhet hålla, och af hjertat efter dig vandra; |
| 7 | De der gå genom jämmerdalen, och göra der källor; och lärarena varda med mycken välsignelse prydde. |
| 8 | De vinna den ena segren efter den andra, att man se må, att den rätte Guden är i Zion. |
| 9 | Herre Gud Zebaoth, hör min bön; akta härtill, Jacobs Gud. Sela. |
| 10 | Gud, vår sköld, skåda dock; se uppå din smordas rike. |
| 11 | Ty en dag uti dina gårdar är bättre, än eljest tusende. Jag vill heldre vakta dörrena uti mins Guds huse, än länge bo uti de ogudaktigas hyddom. |
| 12 | Ty Herren Gud är sol och sköld. Herren gifver nåd och äro; dem frommom skall intet godt fattas. Herre Zebaoth, säll är den menniska, som sig förlåter uppå dig. |
