| 1 | En Psalm Davids, om den sköna, ungdomen, till att föresjunga. |
| 2 | Jag tackar Herranom af allt hjerta, och förtäljer all din under. |
| 3 | Jag fröjdar mig, och är glad i dig; och lofvar ditt Namn, du Aldrahögste; |
| 4 | Att du mina ovänner tillbakadrifvit hafver; de äro fallne och förgångne för dig. |
| 5 | Ty du drifver min rätt och min sak; du sitter på stolen en rätt domare. |
| 6 | Du straffar Hedningarna, och förgör de ogudaktiga; deras namn utskrapar du till evig tid. |
| 7 | Fiendernas svärd hafva en ända; städerna hafver du omstört; deras åminnelse är förgången med dem. |
| 8 | Men Herren blifver evinnerliga; sin stol hafver han beredt till doms. |
| 9 | Och han skall döma jordenes krets rätt, och regera folket rättsinneliga. |
| 10 | Och Herren är dens fattigas beskärm; ett beskärm i nödene. |
| 11 | Derföre hoppas till dig de som ditt Namn känna; ty du förlåter icke dem som söka dig, Herre. |
| 12 | Lofver Herran, den i Zion bor; förkunner ibland folken hans verk. |
| 13 | Ty han kommer ihåg, och frågar efter deras blod; han förgäter icke de fattigas rop. |
| 14 | Herre, var mig nådelig; se till mitt elände ibland ovänner, du som upphäfver mig utu dödsens portom; |
| 15 | På det jag skall förtälja all din pris uti dottrenes Zions portom; att jag öfver dina hjelp glad vara må. |
| 16 | Hedningarna äro försänkte uti den grop, som de tillredt hade; deras fot är fången i nätet, som de uppställt hade. |
| 17 | Så förnimmer man, att Herren skaffar rätt; den ogudaktige är besnärd uti sina händers verk, genom ordet. Sela. |
| 18 | Ack! att de ogudaktiga till helvetet vände vorde, och alle Hedningar, som Gud förgäta. |
| 19 | Ty han skall icke så allstinges förgäta den fattiga; och de eländas hopp skall icke förtappadt varda evinnerliga. |
| 20 | Herre, statt upp, att menniskorna icke få öfverhandena; låt alla Hedningar för dig dömda varda. Gif dem, Herre, en mästare, att Hedningarna måga förnimma att de menniskor äro. Sela. |
