| 1 | Den der under dens Högstas bekärm sitter, och under dens Allsmägtigas skugga blifver, |
| 2 | Han säger till Herran: Mitt hopp och min borg; min Gud, den jag hoppas uppå. |
| 3 | Ty han frälsar dig ifrå jägarens snaro, och ifrå den skadeliga pestilentie. |
| 4 | Han skall betäcka dig med sina fjädrar, och ditt hopp skall vara under hans vingar; hans sanning är spjut och sköld; |
| 5 | Att du icke torf förskräckas för nattenes stygghet; för de skott, som om dagen flyga; |
| 6 | För pestilentie, som i mörkrena vankar; för den sjuko, som om middagen förderfvar. |
| 7 | Om tusende falla vid dina sido, och tiotusende vid dina högra sido, så skall det dock intet drabba uppå dig. |
| 8 | Ja, du skall med din ögon se lust, och skåda huru dem ogudaktigom vedergullet varder. |
| 9 | Ty Herren är ditt hopp; den Högste är din tillflykt. |
| 10 | Dig varder intet ondt vederfarandes, och ingen plåga skall nalkas dine hyddo. |
| 11 | Ty han hafver befallt sinom Änglom om dig, att de skola bevara dig på allom dinom vägom. |
| 12 | De skola bära dig på händerna, att du icke stöter din fot på stenen. |
| 13 | På lejon och huggormar skall du gå, och trampa uppå det unga lejonet och drakan. |
| 14 | Han begärar mig, ty vill jag uthjelpa honom; han känner mitt Namn, derföre vill jag beskydda honom. |
| 15 | Han åkallar mig, ty vill jag höra honom; jag är när honom i nödene; jag skall taga honom derut, och låta honom till äro komma. |
| 16 | Jag skall mätta honom med långt lit, och skall bete honom mina salighet. |
