| 1 | Herren är Konung, dess fröjde sig jorden, och öarna fröjde sig, så månge som de äro. |
| 2 | Moln och mörker är omkring honom; rättfärdighet och dom är hans stols stadfästelse. |
| 3 | Eld går framför honom, och uppbränner hans ovänner allt omkring. |
| 4 | Hans ljungande lyser på jordenes krets; jorden ser det, och förskräckes. |
| 5 | Bergen försmälta såsom vax för Herranom; för hela jorderikes Herra. |
| 6 | Himlarna förkunna hans rättfärdighet; och all folk se hans äro. |
| 7 | Skämme sig alle de som belätom tjena, och berömma sig af afgudar; tillbedjer honom alle gudar. |
| 8 | Zion hörer det, och är glad; och Juda döttrar fröjda sig, Herre, öfver ditt regemente. |
| 9 | Ty du, Herre, äst den Högste i all land; du är fast upphöjd öfver alla gudar. |
| 10 | I som älsken Herran, hater det onda; (Herren) bevarar sina heligas själar; ifrå de ogudaktigas hand skall han frälsa dem. |
| 11 | Dem rättfärdiga skall alltid ljus uppgå igen, och frommom hjertom glädje. |
| 12 | I rättfärdige, fröjder eder af Herranom, och tacker honom, och priser hans helighet. |
