| 1 | Dessa äro de rätter, som du skall ditt folk föregifva: |
| 2 | Om du köper en Ebreisk träl, han skall tjena när dig i sex år; på sjunde årena skall han utgå fri och ledig. |
| 3 | Är han allena kommen, så skall han ock allena utgå; är han kommen gifter, så skall hans hustru utgå med honom. |
| 4 | Hafver hans herre gifvit honom hustru, och hon hafver födt söner eller döttrar, så skall hustrun och barnen höra herranom till, och han skall gå allena ut. |
| 5 | Om trälen säger: Jag hafver min herra, och min hustru, och min barn kär; jag vill icke varda fri; |
| 6 | Så hafve hans herra honom bort för gudarna, och hålle honom intill dörrena eller dörraträn; och borre honom igenom örat med en syl; och han vare hans träl evärdeliga. |
| 7 | Om någor säljer sina dotter till en trälinno, så skall hon icke utgå såsom trälar. |
| 8 | Behagar hon icke sinom herra, och han hafver ingom förlofvat henne, han skall låta henne fri; men till främmande folk hafver han ingen magt att sälja henne, efter han hafver försmått henne. |
| 9 | Gifver han henne sinom son, då skall han låta henne njuta dotters rätt. |
| 10 | Gifver han honom ena andra, så skall han icke förvägra desso hennes kost, kläder och äktenskapsplikt. |
| 11 | Gör han icke denna tre stycken, så skall hon fri utgå, och intet betala. |
| 12 | Den som slår ena mennisko, så att hon dör, han skall döden dö. |
| 13 | Hafver han det icke gjort med vilja, utan Gud hafver låtit henne oförvarandes falla honom i händer, så skall jag sätta dig ett rum före, dit han fly skall. |
| 14 | Om någor går sin nästa efter med arghet, och dräper honom med försåt; den skall du taga ifrå mitt altare, så att man skall dräpa honom. |
| 15 | Den som sin fader eller moder slår, han skall döden dö. |
| 16 | Den som stjäl ena mennisko, och säljer henne, så att man finner honom dermed, han skall döden dö. |
| 17 | Den som bannar fader eller moder, han skall döden dö. |
| 18 | Der som någre män kifva tillhopa, och den ene slår den andra med en sten, eller med näfvan, så att han icke dör, utan ligger på sängene; |
| 19 | Fås han vid, så att han utgår vid sin staf, så skall han, som slog honom, vara ursaker; undantagno, att han skall betala honom hvad han försummat hafver, och gifva honom hans läkarelön. |
| 20 | Den sin träl eller trälinno slår med en staf, så att han dör under hans händer, han skall lida der straff före. |
| 21 | Lefver han öfver en eller två dagar, så skall han icke lida der straff före; ty det är hans penningar. |
| 22 | Om män kifva tillhopa, och någondera stöter någon qvinno, som hafvandes är, så att henne förgås barn, och henne dock eljest intet skadar; så skall man näpsa honom till penningar, så mycket som qvinnones man honom pålägger; och skall det utgifva efter mäklares känning. |
| 23 | Skader henne något, då skall han gifva själ för själ, |
| 24 | Öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot, |
| 25 | Brännande för brännande, sår för sår, blånad för blånad. |
| 26 | Den som slår sin träl eller trälinno i ögat, och förderfvar det, han skall låta dem fri lös för ögat. |
| 27 | Sammalunda, om han slår sin träl eller trälinno en tand ut, skall han dem fri lös låta för tandena. |
| 28 | Om en oxe stångar en man eller qvinna, så att han dör, så skall man den oxan stena, och icke äta hans kött; och så är oxans herre ursaker. |
| 29 | Var oxen tillförene van att stångas, och hans herre är derom tillsagd, och han icke bevarade honom, och deröfver dräper en man eller qvinno; så skall man stena den oxan, och hans herre skall dö. |
| 30 | Varda honom penningar pålagde, så skall han gifva till att lösa sitt lif så mycket, som honom pålagdt varder. |
| 31 | Sammalunda skall man ock med honom handla, om han en son eller dotter stångar. |
| 32 | Stångar han en träl eller trälinno, så skall han gifva deras herra tretio silfversiklar, och oxan skall man stena. |
| 33 | Om någor öppnar ena grop, eller gräfver ena grop, och täcker henne icke till, och en oxe eller åsne faller så deruti; |
| 34 | Då skall gropenes herre lösa det med penningar, och gifva dem dess herra igen; men kroppen skall vara hans. |
| 35 | Om någors mans oxe stångar ens annars oxa, så att han dör; då skola de sälja den lefvande oxan, och byta penningarna, och desslikes byta kroppen. |
| 36 | Var det vetterligit, att oxen var tillförene van att stångas, och hans herre icke bevarade honom; då skall han gifva en oxa för den andra, och behålla kroppen. |
