| 1 | Falsk våg är Herranom en styggelse; men en full vigt är honom behagelig. |
| 2 | Der stolthet är, der är ock föraktelse; men vishet är när de ödmjuka. |
| 3 | Oskyldighet skall ledade fromma; men ondskan skall förstöra de föraktare. |
| 4 | Gods hjelper intet på vredenes dag; men rättfärdighet frälsar ifrå döden. |
| 5 | Dens frommas rättfärdighet gör hans väg rättan; men den ogudaktige skall falla genom sitt ogudaktiga väsende. |
| 6 | De frommas rättfärdighet skall fria dem; men de föraktare varda fångne uti sine skalkhet. |
| 7 | När den ogudaktiga menniskan dör, så är hoppet borto; och det de orättfärdige vänta, blifver omintet. |
| 8 | Den rättfärdige varder förlossad utu nöd, och den ogudaktige kommer i hans stad. |
| 9 | Genom skrymtarens mun varder hans näste förderfvad; men de rättfärdige märka det, och varda förlossade. |
| 10 | En stad gläder sig, när dem rättfärdigom väl går, och der de ogudaktige förgöras varder man glad. |
| 11 | Genom de frommas välsignelse varder en stad upphöjd; men genom dens ogudaktigas mun varder han nederbruten. |
| 12 | Den som sin nästa skämmer, han är en dåre; men en förståndig man stillar det. |
| 13 | En baktalare röjer hvad han hemliga vet; men den som ett trofast hjerta hafver, han döljer det. |
| 14 | Der intet råd är, der far folket illa; men der månge rådgifvare äro, der går det väl till. |
| 15 | Den som för en annan i borgan går, han får skada; men den sig för borgan vaktar, han är säker. |
| 16 | Den qvinna hafver ynnest, som ärona bevarar; men det äro de starke, som rikedomar bevara. |
| 17 | En barmhertig man gör sinom kropp godt; men en obarmhertig bedröfvar ock sitt kött och blod. |
| 18 | De ogudaktigas verk skall fela; men den som rättfärdighet sår, det är icke fåfängt. |
| 19 | Ty rättfärdighet fordrar till lifs; men fara efter ondt, det fordrar till döden. |
| 20 | Herren hafver en styggelse till vrång hjerta, och ett behag till de fromma. |
| 21 | Dem ondom hjelper intet, om de än alle lade händer tillsamman; men de rättfärdigas säd skall hulpen varda. |
| 22 | En dägelig qvinna utan tukt är lika som en so med ett gyldene spann på näsone. |
| 23 | De rätträrdigas önskan måste dock väl gå, och det de ogudaktige vänta, är olycka. |
| 24 | Den ene skiftar ut, och får alltid mer; men den andre är nidsk, der han icke skall, och varder dock fattigare. |
| 25 | Den själ, som rikeliga välsignar, varder fet; och den som drucknan gör, han skall ock drucken varda. |
| 26 | Den som korn innehåller, honom banna menniskorna; men välsignelse kommer öfver honom, som det säljer. |
| 27 | Den som något godt söker, honom vederfars godt; men den som efter ondt far, det skall hända honom. |
| 28 | Den sig uppå sina rikedomar förlåter, han skall förgås; men de rättfärdige skola grönskas såsom löf. |
| 29 | Den som sitt eget hus bedröfvar, han skall få väder till arfvedel; och en dåre måste dens visas tjenare vara. |
| 30 | Dens rättfärdigas frukt är lifsens trä, och en vis man låter sig om menniskorna hjerteliga vårda. |
| 31 | Efter den rättfärdige på jordene lida måste; huru mycket mer den ogudaktige och syndaren? |
