| 1 | Den sig gerna straffa låter, han varder klok; men den der ostraffad vara vill, han blifver en dåre. |
| 2 | Den der from är, honom vederfars tröst af Herranom; men en ond man varder förkastad. |
| 3 | Ett ogudaktigt väsende främjar menniskona intet; men dens rättfärdigas rot skall blifva. |
| 4 | En idog qvinna är sins mans krona; men en oidog är såsom var i hans ben. |
| 5 | De rättfärdigas tankar äro redelige; men de ogudaktigas anslag äro bedrägeri. |
| 6 | De ogudaktigas anslag vakta efter blod; men de frommas mun friar dem. |
| 7 | De ogudaktige skola varda omstörte, och icke mer vara till; men dens rättfärdigas hus blifver beståndandes. |
| 8 | Ett godt råd varder (dock på ändalyktene) lofvadt; men arg list kommer på skam. |
| 9 | Den som ringa är, och tager vara uppå sitt, han är bättre än den der stor vill vara, och honom fattas bröd. |
| 10 | Den rättfärdige förbarmar sig öfver sin ök; men de ogudaktigas hjerta är obarmhertigt. |
| 11 | Den som sin åker brukar, han skall få bröd tillfyllest; men den som går efter de ting, som intet af nödene äro, han är en dåre. |
| 12 | Dens ogudaktigas lust är till att göra skada; men dens rättfärdigas rot skall bära frukt. |
| 13 | Den onde varder gripen i sin egen falska ord; men den rättfärdige undkommer ångest. |
| 14 | Mycket godt kommer enom genom munsens frukt; och menniskone varder vedergullet efter som hennes händer förtjent hafva. |
| 15 | Enom dåra behagar hans sed väl; men den der råde lyder, han är vis. |
| 16 | En dåre beviser sina vrede snarliga; men den der smälek fördöljer, han är vis. |
| 17 | Den som sannfärdig är, han säger hvad rätt är; men ett falskt vittne bedrager. |
| 18 | Den der ovarliga talar, han stinger såsom ett svärd; men de visas tunga är helsosam. |
| 19 | En sannfärdig mun består evigliga; men en falsk tunga består icke länge. |
| 20 | De som något ondt råda, bedraga sig sjelfva; men de som tillfrid råda, de skola glädja sig deraf. |
| 21 | Dem rättfärdiga varder intet ondt vederfarandes; men de ogudaktige skola med olycko fulla varda. |
| 22 | Falske munnar äro Herranom en styggelse; men de som troliga handla, de behaga honom väl. |
| 23 | En vis man gör icke mycket af sin klokhet; men de dårars hjerta utropar sin dårskap. |
| 24 | En trifven hand skall varda väldig; men den som som lat är, hon måste skatt gifva. |
| 25 | Sorg i hjertana kränker; men ett vänligit ord fröjdar. |
| 26 | Den rättfärdige hafver bättre än hans näste; men de ogudaktigas väg förförer dem. |
| 27 | Enom latom lyckas icke hans handel; men en trifven menniska varder rik. |
| 28 | På rättom väg är lif, och på farnom stig är ingen död. |
