| 1 | En vis son låter fadren tukta sig; men en bespottare lyder icke straff. |
| 2 | Munsens frukt nyttjar man; men de föraktare tänka icke annat än vrånghet. |
| 3 | Den sin mun bevarar, han bevarar sitt lif; men den som sin mun orådeliga upplåter, han kommer i förskräckelse. |
| 4 | Den late begärar, och får dock intet; men de trefne få nog. |
| 5 | Den rättfärdige är lögnenes fiende; men den ogudaktiga skämmer, och försmäder. |
| 6 | Rättfärdighet bevarar den oskyldiga; men det ogudaktiga väsendet förer en till synd. |
| 7 | Mången är fattig i stor rikedom, och mången är rik i sinom fattigdom. |
| 8 | Med rikedom kan en hjelpa sitt lif; men en fattig man hörer icke straff. |
| 9 | De rättfärdigas ljus gör gladsamma; men de ogudaktigas lykta skall utslockna. |
| 10 | Ibland de högmodiga är alltid träta; men vishet gör förnuftigt folk. |
| 11 | Rikedom varder liten, när man förslöser honom; men det man tillsammanhåller, det varder stort. |
| 12 | Det hopp, som fördröjes, gör ängslo i hjertat; men när det kommer, som man begärar, det är ett lifsträ. |
| 13 | Den som föraktar ordet, han förderfvar sig sjelf; men den som fruktar budet, han skall få frid. |
| 14 | Dens visas lära är en lefvandes källa, till att undvika dödsens snaro. |
| 15 | Ett godt råd bekommer väl; men de föraktares väg gör ondt. |
| 16 | En kloker gör all ting med förnuft men en dåre utsprider dårskap. |
| 17 | Ett ogudaktigt bådskap bär ondt fram; men ett troget båd är helsosamt. |
| 18 | Den som tuktan låter fara, han hafver fattigdom och skam; den sig gerna straffa låter, han skall till äro komma. |
| 19 | När det kommer, som man begärar, det gör hjertana godt; men den som flyr det onda, han är dem galnom en styggelse. |
| 20 | Den som med visom omgår, han varder vis; men den som de dårars stallbroder är, han får olycko. |
| 21 | Det onda följer syndarena efter; men dem rättfärdigom varder godt vedergullet. |
| 22 | Den gode skall hafva arfvingar intill barnabarn, men syndarens gods skall varda spardt till den rättfärdiga. |
| 23 | Mycken spis är uti de fattigas åker; men somliga församla med orätt. |
| 24 | Den sitt ris spar, han hatar sitt barn; men den som det kärt hafver, han näpser det i tid. |
| 25 | Den rättfärdige äter, att hans själ må mätt varda; men de ogudaktigas buk hafver aldrig nog. |
