| 1 | Genom visa qvinnor varder huset bygdt; men en galen bryter det neder med sina åthäfvor. |
| 2 | Den som Herran fruktar, han går på rätta vägen; men den honom föraktar, han viker af hans väg. |
| 3 | Dårar tala tyranniskt; men de vise bevara sin mun. |
| 4 | Der icke oxar äro, der är krubban ren; men der oxen hafver nog skaffa, der är nog inkommande. |
| 5 | Ett troget vittne ljuger icke; men ett falskt vittne talar dristeliga lögn. |
| 6 | Bespottaren söker vishet, och finner henne intet; men dem förståndiga är vishet lätt. |
| 7 | Kommer du till en dåra, der finner du icke ett förnumstigt ord. |
| 8 | Det är dens klokas vishet, att han aktar uppå sin väg; men det är ens dåras galenskap, att det är alltsammans bedrägeri med honom. |
| 9 | De dårar drifva deras gabberi med syndene; men de fromme hafva lust till de fromma. |
| 10 | När hjertat sörjandes är, så hjelper ingen utvärtes glädje. |
| 11 | De ogudaktigas hus varder förgjordt; men de frommas hydda skall grönskas. |
| 12 | Mångom behagar en väg väl; men på ändalyktene leder han honom till döden. |
| 13 | Efter löje kommer sorg, och änden på glädjene är ångest. |
| 14 | Ene lösaktiga mennisko varder gåendes såsom han handlar; men en from man skall vara öfver honom. |
| 15 | En fåkunnig man tror hvart ord; men en förståndig man aktar på sin gång. |
| 16 | En vis man hafver fruktan, och flyr det arga; men en dåre söker fram dristeliga. |
| 17 | En otålig menniska gör galen ting; men en försigtig man hatar det. |
| 18 | De flåkote handla ovarliga; men det är de förståndigas krona, att de varliga handla. |
| 19 | De onde måste buga för de goda, och de ogudaktige uti dens rättfärdigas portom. |
| 20 | En fattigan hatar ock hans näste; men de rike hafva många vänner. |
| 21 | Syndaren föraktar sin nästa; men säll är den som förbarmar sig öfver den elända. |
| 22 | De som med illfundighet umgå, dem skall det fela; men der som godt tänka, dem skall trohet och godhet vederfaras. |
| 23 | Der man arbetar, der är nog; men der man umgår med ordom, der är fattigdom. |
| 24 | Dem visom är deras rikedom en krona; men de dårars galenskap blifver galenskap. |
| 25 | Ett troget vittne friar lifvet; men ett falskt vittne bedrager. |
| 26 | Den som Herran fruktar, han hafver ett tryggt fäste, och hans barn varda också beskärmad. |
| 27 | Herrans fruktan är lifsens källa, att man må undfly dödsens snaro. |
| 28 | Der en Konung mycket folk hafver, det är hans härlighet; men der litet folk är, det gör en herra blödig. |
| 29 | Den som tålig är, han är vis; men den som otålig är, han uppenbarar sin galenskap. |
| 30 | Ett blidt hjerta är kroppsens lif; men afund är var i benen. |
| 31 | Den som försmäder den fattiga, han lastar hans skapare; men den som förbarmar sig öfver den fattiga, han ärar Gud. |
| 32 | Den ogudaktige består icke uti sine olycko; men den rättfärdige är ock i dödenom frimodig. |
| 33 | Uti dens förståndigas hjerta hvilar visheten, och varder uppenbar ibland dårar. |
| 34 | Rättfärdighet upphöjer ett folk; men synd är folkets förderf. |
| 35 | En klok tjenare behagar Konungenom väl; men en skamlig tjenare lider han icke. |
