| 1 | En menniska sätter sig väl före i hjertat; men af Herranom kommer, hvad tungan tala skall. |
| 2 | Hvarjom och enom tyckas hans vägar rene vara; men Herren allena gör hjertat visst. |
| 3 | Befalla Herranom din verk, så gå din anslag fram. |
| 4 | Herren gör all ting för sin egen skull; desslikes ock den ogudaktiga till en ondan dag. |
| 5 | All högmodig hjerta äro Herranom en styggelse, och skola icke ostraffad blifva, om de än alle tillhopa höllo. |
| 6 | Genom godhet och trohet varder en missgerning försonad, och genom Herrans fruktan undflyr man det onda. |
| 7 | Om någors mans vägar behaga Herranom, så gör han ock hans ovänner tillfrids med honom. |
| 8 | Bättre är litet med rättfärdighet, än mycken tilldrägt med orätt. |
| 9 | Menniskones hjerta sätter sig sina vägar före; men Herren allena gifver, att de framgår. |
| 10 | Prophetia (är) i Konungens mun; hans mun felar intet i domen. |
| 11 | Rätt våg och vigt är af Herranom; och all pund i säckenom äro hans verk. |
| 12 | Om Konungarna orätt göra, så äro de en styggelse; ty genom rättfärdighet varder Konungssätet fast. |
| 13 | Rätt råd behagar Konungenom, och den som rätt råder, han varder älskad. |
| 14 | Konungens vrede är dödsens bådskap, och en vis man försonar honom. |
| 15 | När Konungens ansigte är ljufligit, det är lifvet, och hans ynnest är såsom ett aftonregn. |
| 16 | Tag vishet till dig, ty hon är bättre än guld; och hafva förstånd är ädlare än silfver. |
| 17 | De frommas väg flyr det arga, och den sin väg bevarar, han behåller sitt lif. |
| 18 | Den som ett nederfall skall få, han varder tillförene högmodig, och stort sinne går för fallet. |
| 19 | Bättre är ödmjuk vara med de elända, än utskifta rof med de högfärdiga. |
| 20 | Den ena sak visliga företager, han finner lycko, och säll är den som sig förlåter på Herran. |
| 21 | En förståndig varder berömd for en vis man, och ljuft tal lärer väl. |
| 22 | Klokhet är en lefvandes källa honom, som hafver henne; men de dårars tuktan är galenskap. |
| 23 | Ett vist hjerta talar klokliga, och lärer väl. |
| 24 | Ljuftig ord äro en hannogskaka; de trösta själena, och uppfriska benen. |
| 25 | Mångom behagar en väg väl, men hans yttersta drager till döden. |
| 26 | Mången man kommer i stor olycko genom sin egen mun. |
| 27 | En lösaktig menniska gräfver efter olycko, och i hennes mun brinner eld. |
| 28 | En vrång menniska kommer träto åstad, och en lackare gör Förstar oens. |
| 29 | En arg menniska lockar sin nästa, och förer honom in på en ondan väg. |
| 30 | Den som blinkar med ögonen, han tänker intet godt; och den som biter läpparna, han fullkomnar ondt. |
| 31 | Gå hår äro en hederskrona, den på rättfärdighetenes väg funnen varder. |
| 32 | En tålig man är bättre än en stark; och den, som råder sitt sinne, är bättre än en som städer vinner. |
| 33 | Lotten varder kastad i skötet; men han faller hvart Herren vill. |
