| 1 | En torr bete, der man låter sig med nöja, är bättre än ett fullt visthus med träto. |
| 2 | En klok tjenare skall råda öfver snöplig barn, och skall utskifta arfvet emellan bröder. |
| 3 | Såsom elden pröfvar silfret, och ugnen guld, alltså pröfvar Herren hjertan. |
| 4 | En ond menniska aktar uppå onda munnar, och en falsk menniska hörer gerna en skadelig tungo. |
| 5 | Den som den fattiga bespottar, han försmäder hans skapare; och den som gläder sig af annars ofärd, han skall icke ostraffad blifva. |
| 6 | De gamlas krona äro barnabarn, och barnas ära äro deras fäder. |
| 7 | Det står icke en dåra väl att tala om hög ting, mycket mindre en Första, att han gerna ljuger. |
| 8 | Gåfva är en ädelsten; hvart man henne bär, så främjar hon väl. |
| 9 | Den som synd skyler, han förskaffar vänskap; men den som sakena röjer, han gör Förstar oens. |
| 10 | Ord förskräcka mer en förståndigan, än hundrade hugg en dåra. |
| 11 | Ett bittert hjerta söker efter att göra skada; men en grufvelig ängel skall komma öfver honom. |
| 12 | Bättre är möta en björn, den ungarna borttagne äro, än enom dåra i hans galenskap. |
| 13 | Den som vedergäller godt med ondo, af hans hus skall det onda icke återvända. |
| 14 | Begynnelse till träto är såsom ett vatten, det sig utskär; haf alltså du kif fördrag, förr än du der inmängd varder. |
| 15 | Den som den ogudaktiga dömer godan, och den som fördömer den rättfärdiga, de äro både Herranom en styggelse. |
| 16 | Hvad skall en dåre med penningar i handene, efter han icke hafver hjerta till att köpa vishet? |
| 17 | En vän älskar alltid, och en broder varder rönt i nödene. |
| 18 | Det är en dåre, som handena räcker, och går i borgan för sin nästa. |
| 19 | Den som kif älskar, han älskar synd; och den sina dörr höga gör, han far efter olycko. |
| 20 | Ett vrångt hjerta finner intet godt; och den som en ond tungo hafver, han faller i olycko. |
| 21 | En dåre gör sig sjelf sorg, och en dåras fader hafver ingen glädje. |
| 22 | Ett gladt hjerta gör lifvet lustigt; men ett bedröfvadt sinne uttorkar benen. |
| 23 | Den ogudaktige tager gerna hemliga gåfvor, till att böja rättsens väg. |
| 24 | En förståndig man bär sig visliga åt; en dåre kastar ögonen hit och dit. |
| 25 | En galen son är sins faders grämelse, och sine modets bedröfvelse, den honom födt hafver. |
| 26 | Det är icke godt att man oförrättar den rättfärdiga, eller att man slår Förstan, som rätt regerar. |
| 27 | En förnumstig man hafver hof med sitt tal, och en förståndig man håller sin anda. |
| 28 | Om en dåre tigde, vorde han ock vis räknad, och förståndig, om han munnen tillhölle. |
