| 1 | Konungens hjerta är uti Herrans hand, såsom vattubäcker; och han böjer det hvart han vill. |
| 2 | Hvar och en tycker sin väg rättan vara; men Herren allena gör hjertan viss. |
| 3 | Göra väl och rätt är Herranom kärare än offer. |
| 4 | Högfärdig ögon, och ett stolt sinne, och de ogudaktigas lykta, är synd. |
| 5 | En idogs mans anslag draga in ymnoghet; men den som allt för hastig är, han varder fattig. |
| 6 | Den som en skatt samkar med lögn, honom skall fela; och han skall falla ibland dem som döden söka. |
| 7 | De ogudaktigas röfvande skall förskräcka dem; ty de ville icke göra hvad rätt var. |
| 8 | Den en främmande väg går, han är vrångvis; men den som går i sine befallning, hans verk är rätt. |
| 9 | Bättre är bo uti en vrå på taket, än med en trätosam qvinna uti ett stort hus. |
| 10 | Dens ogudaktigas själ önskar ondt, och unnar sinom nästa intet godt. |
| 11 | När bespottaren straffad varder, varda de fåkunnige vise; och när man underviser en visan, så varder han förnuftig. |
| 12 | En rättfärdig håller sig visliga emot dens ogudaktigas hus; men de ogudaktige tänka till att göra skada. |
| 13 | Den som tillstoppar sin öron för dens fattigas rop, han skall ock ropa, och intet hörd varda. |
| 14 | En hemlig gåfva stillar vrede, och en skänk i skötet aldrastörsta ogunst. |
| 15 | Det är dem rättfärdiga en glädje, att göra det rätt är; men fruktan blifver dem som illa göra. |
| 16 | En menniska, som ifrå klokhetenes väg, hon skall blifva uti de dödas hop. |
| 17 | Den som gerna lefver i vällust, han skall blifva fattig; och den der vin och oljo älskar, han varder icke rik. |
| 18 | Den ogudaktige måste i dens rättfärdigas stad utgifven varda, och föraktaren för de fromma. |
| 19 | Bättre är att bo uti ett öde land, än när en trätosamma och ensinnada qvinno. |
| 20 | Uti dens visas hus är en lustig skatt, och olja; men en dåre förtärer det. |
| 21 | Den som far efter barmhertighet och godhet, han finner lif, barmhertighet och äro. |
| 22 | En vis man vinner de starkas stad, och omstörter hans magt genom hans säkerhet. |
| 23 | Den sin mun och tungo bevarar, han bevarar sina själ för ångest. |
| 24 | Den som stolt och öfverdådig är, han kallas en lösaktig menniska, den i vredene stolthet bevisar. |
| 25 | Den late dör öfver sine önsko; ty hans händer vilja intet göra. |
| 26 | Han önskar dagliga; men den rättfärdige gifver, och nekar intet. |
| 27 | De ogudaktigas offer är en styggelse; ty det varder i synd offradt. |
| 28 | Ett lögnaktigt vittne skall förgås; men den som höra gitter, honom låter man ock tala igen. |
| 29 | Den ogudaktige löper igenom med hufvudet; men den der from är, hans väg blifver beståndandes. |
| 30 | Ingen vishet, intet förstånd, ingen konst hjelper emot Herran. |
| 31 | Hästar varda tillredde till stridsdagen; men segren kommer af Herranom. |
