| 1 | När du sitter och äter med enom herra, så gif akt uppå, hvad för dig handladt varder; |
| 2 | Och sätt en knif på din hals, om du vill behålla lifvet. |
| 3 | Önska dig icke af hans mat; ty det är falskt bröd. |
| 4 | Möd dig icke till att varda rik, och vänd igen af dina funder. |
| 5 | Låt icke din ögon flyga efter det som du icke få kan; ty detsamma gör sig vingar såsom en örn, och flyger upp åt himmelen. |
| 6 | Ät icke bröd med en afundsfull, och önska dig icke hans mat; |
| 7 | Ty såsom ett spökelse är han innantill. Han säger: Ät och drick; och hans hjerta är dock icke till dig. |
| 8 | Dine betar, som du ätit hafver, måste du utspy; och måste din vänliga ord förtappat hafva. |
| 9 | Tala icke för ens dåras öron; ty han föraktar dins tals klokhet. |
| 10 | För icke tillbaka de förra råmärke, och gack icke in uppå de faderlösas åker; |
| 11 | Ty deras förlösare är mägtig; han skall uträtta deras sak emot dig. |
| 12 | Gif ditt hjerta till tuktan, och din öron till förnuftigt tal. |
| 13 | Låt icke af att tukta pilten; ty om du slår honom med ris, så betorf man icke dräpa honom. |
| 14 | Du slår honom med ris; men du friar hans själ ifrå helvetet. |
| 15 | Min son, om du vis är, så gläder sig ock mitt hjerta; |
| 16 | Och mine njurar äro glade, när dina läppar tala det rätt är. |
| 17 | Ditt hjerta följe icke syndarom; utan var dagliga uti Herrans fruktan. |
| 18 | Ty det skall vara dig framdeles godt, och ditt väntande skall icke fela. |
| 19 | Hör, min son, och var vis; och styr ditt hjerta in på vägen. |
| 20 | Var icke ibland drinkare och slösare; |
| 21 | Ty de drinkare och slösare varda fattige, och en sofvare måste rifven kläder bära. |
| 22 | Hör din fader, den dig födt hafver, och förakta icke dina moder, då hon gammal varder. |
| 23 | Köp sanningena, och sälj icke bort henne; vishet, tuktan och förstånd. |
| 24 | Dens rättfärdigas fader gläder sig; och den som en visan födt hafver, han är glad deröfver. |
| 25 | Låt din fader och dina moder glädja sig, och glädje sig den dig födt hafver. |
| 26 | Gif mig, min son, ditt hjerta, och låt dinom ögom mina vägar behaga. |
| 27 | Ty en sköka är en djup grop, och horkonan är en trång grop. |
| 28 | Och vaktar hon såsom en röfvare, och de oaktsamma ibland menniskorna samkar hon till sig. |
| 29 | Hvar är ve? Hvar är sorg? Hvar är kif? Hvar är klagan? Hvar äro sår utan sak? Hvar äro röd ögon? |
| 30 | Nämliga der man dryckenskap öfvar, och kommer till att utdricka hvad inskänkt är. |
| 31 | Se icke till vinet, att det så rödt är, och står så dägeligit i glasena, och går lätteliga in; |
| 32 | Men på sistone biter det såsom en orm, och stinger såsom en huggorm. |
| 33 | Så se din ögon efter andra qvinnor; och ditt hjerta talar oskälig ting; |
| 34 | Och du blifver såsom en den der sofver midt i hafvet, och såsom den der sofver ofvanpå en mast. |
| 35 | De slå mig, och det gör mig intet ondt; de stöta mig, men jag känner det intet. När skall jag uppvaka, att jag måtte komma till drycks igen? |
