| 1 | Desse äro ock Salomos Ordspråk, hvilka här tillsatt hafva Hiskia män, Juda Konungs. |
| 2 | Det är Guds ära ena sak fördölja; men Konungars ära är ena sak utransaka. |
| 3 | Himmelen är hög, och jorden djup; men Konungars hjerta är oransakeligit. |
| 4 | Man kastar bort slagget ifrå silfret, så varder der ett rent käril utaf. |
| 5 | Man kastar ett ogudaktigt väsende bort ifrå Konungenom, så varder hans säte med rättfärdighet befäst. |
| 6 | Pråla icke för Konungenom, och träd icke fram der de store stå. |
| 7 | Ty det är dig bättre, när man till dig säger: Gack hitupp; än att du skulle för Förstanom förnedrad varda, det din ögon se måste. |
| 8 | Var icke hastig till att träta: ty hvad vill du sedan göra, när din nästa dig skämt hafver? |
| 9 | Handla dina sak med din nästa, och uppenbara icke ens annars hemlighet; |
| 10 | På det att den det hörer icke skall tala dig illa till, och ditt onda rykte icke återvänder. |
| 11 | Ett ord i sinom tid taladt är såsom ett gyldene äple uti silfskålom. |
| 12 | Den som en visan straffar, och han lyder honom, det är såsom en gyldene örnaring, och ett gyldene halsband. |
| 13 | Lika som snököld i andstiden, så är ett troget bådskap honom, som det sändt hafver, och vederqvicker sins herras själ. |
| 14 | Den der mycket talar, och håller intet, är såsom ett moln och väder utan regn. |
| 15 | Genom tålamod varder en Förste blidkad, och en len tunga stillar hårdhetena. |
| 16 | Finner du hannog, så ät så mycket som behöfves af honom, att du icke för mätt varder, och spyr det ut. |
| 17 | Drag din fot tillbaka ifrå dins nästas hus; han måste ledas vid dig, och varda dig vred. |
| 18 | Den som emot sin nästa falskt vittnesbörd talar, han är ett spjut, svärd och skarp pil. |
| 19 | Föraktarens hopp i nödenes tid är såsom en rutten tand, och en oviss fot. |
| 20 | Den för ett bedröfvadt hjerta visor qväder, det är såsom en sönderrifven klädnad om vintren, och ättika på krito. |
| 21 | Hungrar din ovän, så spisa honom med bröd; törstar han, så gif honom vatten dricka; |
| 22 | Ty du samkar kol tillhopa uppå hans hufvud, och Herren vedergäller dig det. |
| 23 | Nordanväder gör storm, och en hemlig tunga gör ett oblidt ansigte. |
| 24 | Det är bättre att sitta uti en vrå på taket, än när en trätosamma qvinno i ett stort nus. |
| 25 | Ett godt rykte utaf fjerran land är lika som kallt vatten ene törstigo själ. |
| 26 | En rättfärdig, som för enom ogudaktigom faller, är såsom en rörd brunn och en förderfvad källa. |
| 27 | Den som för mycken hannog äter, det är icke godt; och den svår ting utransakar, det varder honom för svårt. |
| 28 | En man, som sin anda icke hålla kan, han är såsom en öppen stad utan murar. |
