| 1 | Beröm dig icke af morgondagen; ty du vetst icke hvad i dag hända kan. |
| 2 | Låt en annan lofva dig, och icke din mun; en främmande, och icke dina egna läppar. |
| 3 | Stenen är svår, och sanden är tung; men ens dåras vrede är svårare än de både. |
| 4 | Vrede är en grym ting, och harm är en storm; och ho kan bestå för afund? |
| 5 | Uppenbara straff är bättre än hemlig kärlek. |
| 6 | Älskarens slag äro trofast; men hatarens kyssande bedrägeligit. |
| 7 | En mätt själ trampar väl på hannogskakona; men ene hungrogo själ är allt bittert sött. |
| 8 | Såsom en fogel, den ifrå sitt näste viker, alltså är den som ifrå sitt rum viker. |
| 9 | Hjertat fröjdar sig af salvo och rökverk; men en vän är behagelig för själenes råds skull. |
| 10 | Din vän och dins faders vän förlåt icke, och gack icke uti dins broders hus, när dig illa går; ty en granne vid handena är bättre, än en broder långt borto. |
| 11 | Var vis, min son, så gläder sig mitt hjerta, så vill jag svara honom, som mig försmäder. |
| 12 | En vis man ser det onda, och gömmer sig undan; men de fåkunnige gå derigenom, och få skada. |
| 13 | Tag honom sin klädnad bort, som för en annan i borgan går, och panta honom för dens främmandes skull. |
| 14 | Den sin nästa med höga röst välsignar, och står bittida upp, det varder honom för en banno räknadt. |
| 15 | En trätosam qvinna, och ett stadigt drypande då fast regnar, varda väl vid hvarannan liknad. |
| 16 | Den henne uppehåller, han håller väder, och vill fatta oljona med handene. |
| 17 | En knif hvetter den andra, och en man den andra. |
| 18 | Den sitt fikonaträ bevarar, han äter frukten deraf; och den sin herra bevarar, han varder ärad. |
| 19 | Lika som skuggen i vattnet är emot ansigtet; alltså är ens menniskos hjerta emot den andra. |
| 20 | Helvetet och förderfvet varda aldrig full, och menniskornas ögon varda ock aldrig mätt. |
| 21 | En man varder igenom rosarens mun bepröfvad, såsom silfret i degelen, och guldet i ugnen. |
| 22 | Om du stötte en dåra i mortare, med stötare, såsom gryn, så går dock hans galenskap icke ifrå honom. |
| 23 | Tag vara uppå ditt får, och låt vårda dig om din hjord; |
| 24 | Ty gods varar icke evinnerliga, och kronan varar icke till evig tid. |
| 25 | Gräset är uppgånget, och hö är för handene, och på bergen varda örter församlade. |
| 26 | Lamben kläda dig, och bockarna gifva dig åkerhyrona. |
| 27 | Du hafver getamjölk nog till dins hus spis, och till dina tjenarinnors födo. |
