| 1 | Den ogudaktige flyr, och ingen jagar honom; men den rättfardige är frimodig, såsom ett ungt lejon. |
| 2 | För landsens synders skull varda många förvandlingar i Förstadömen; men för deras skull, som förståndige och förnuftige äro, blifva de länge. |
| 3 | En armling, som de fattiga oförrättar, är såsom väta, den fruktena förderfvar. |
| 4 | De som lagen öfvergifva, lofva den ogudaktiga; men de som bevara lagen, äro dem ogunstige. |
| 5 | Onde menniskor akta intet uppå rätt; men de som efter Herran fråga, de akta uppå all ting. |
| 6 | Bättre är en fattig, den i sine fromhet vandrar, än en rik man, den i vrångom vägom går. |
| 7 | Den der lagen bevarar, han är ett förståndigt barn; men den som slösare uppehåller, han skämmer sin fader. |
| 8 | Den sitt gods förmerar med ocker och vinning, han församlar det dem fattigom till nytto. |
| 9 | Den sitt öra afvänder till att höra lagen, hans bön är en styggelse. |
| 10 | Den som de fromma förförer in uppå en ond väg, han varder i sina grop fallandes; men de fromme skola det goda ärfva. |
| 11 | En rik man tycker, att han är vis; men en fattig förståndig märker honom. |
| 12 | När de rättfärdige hafva öfverhandena, så går det ganska väl till; men när ogudaktige uppkomma, så varder en omvändning i folkena. |
| 13 | Den sina missgerning nekar, honom varder icke väl gångandes; men den henne bekänner och öfvergifver, han skall få barmhertighet. |
| 14 | Säll är den som städse fruktar; men den som halsstyf är, han faller i olycko. |
| 15 | En ogudaktig, som öfver ett fattigt folk regerar, han är ett rytande lejon, och en girig björn. |
| 16 | När en Förste utan förstånd är, så sker mycken orätt; men den der girighet hatar, han skall länge lefva. |
| 17 | En menniska, som uppå ens själs blod orätt gör, han varder icke behållen, det han än i kulona fore. |
| 18 | Den der i fromhet vandrar, han blifver vid sig; men den en ond väg går, han måste engång falla. |
| 19 | Den sin åker brukar, han skall få bröd nog; men den der far efter att gå fåfäng, han skall få fattigdom nog. |
| 20 | En trofast man varder mycket välsignad; men den der fiker efter att varda rik, han skall icke oskyldig blifva. |
| 21 | Anse personen är icke godt; ty han gjorde väl illa för ett stycke bröd. |
| 22 | Den som hastar efter rikedom, och är nidsk, han vet icke, att honom skall nöd uppåkomma. |
| 23 | Den ena mennisko straffar, han skall sedan ynnest finna, mer än den der smekrar. |
| 24 | Den som tager ifrå fader eller moder, och säger: Det är icke synd; han är förderfvarens stallbroder. |
| 25 | En högmodig man uppväcker träto; men den som förlåter sig uppå Herran, han varder fet. |
| 26 | Den sig uppå sitt hjerta förlåter, han är en dåre; men den som går med vishet, han skall friad varda. |
| 27 | Den som den fattiga gifver, honom skall intet fattas; men den som sin ögon afvänder, med honom skall det fast tillbakagå. |
| 28 | När de ogudaktige uppkomma, så förgömmer sig folket; men när de förgås, så varda de rättfärdige månge. |
