| 1 | Min son, förgät icke min lag, och ditt hjerta behålle min bud; |
| 2 | Ty de skola skaffa dig långt lif, och god år, och frid. |
| 3 | Nåd och trohet skola icke förlåta dig. Häng dem på din hals, och skrif dem uti dins hjertas taflo; |
| 4 | Så skall du finna ynnest och klokhet, den Gudi och menniskom täck är. |
| 5 | Förlåt dig på Herran af allt hjerta, och förlåt dig icke uppå ditt förstånd; |
| 6 | Utan tänk uppå honom i allom dinom vägom, så skall han föra dig rätt. |
| 7 | Låt dig icke tycka att du äst vis, utan frukta Herran, och vik ifrå det ondt är. |
| 8 | Det skall vara dinom nafla helsosamt, och vederqvicka din ben. |
| 9 | Hedra Herran af dina ägodelar, och af all dins årsväxts förstling; |
| 10 | Så skola dina lador fulla varda, och dine presser med must öfverflyta. |
| 11 | Min son, förkasta icke Herrans tuktan, och var icke otålig, då han straffar; |
| 12 | Ty hvilken Herren älskar, honom straffar han, och hafver ett behag till honom, såsom en fader till sonen. |
| 13 | Säll är den menniska, som vishet finner, och den menniska, hvilko förstånd tillflyter. |
| 14 | Ty det är bättre hafva henne än silfver, och hennes frukt bättre än guld. |
| 15 | Hon är ädlare än perlor, och allt det du önska må, är henne icke likt. |
| 16 | Långt lif är på hennes högra hand, på hennes venstra är rikedom och ära. |
| 17 | Hennes vägar äro lustige vägar, och alle hennes stigar äro frid. |
| 18 | Hon är lifsens trä allom dem som fatta henne; och salige äro de som hålla henne; |
| 19 | Ty Herren hafver grundat jordena genom vishet, och genom sitt råd tillredt himmelen. |
| 20 | Genom hans ord äro djupen åtskild, och skyarna med dagg drypande vordne. |
| 21 | Min son, låt henne icke ifrå din ögon vika, så skall du lyckosam och klok varda. |
| 22 | Det skall vara dine själs lif, och din mun skall täck vara. |
| 23 | Då skall du på dinom väg säker vandra, att din fot icke stöter sig. |
| 24 | Lägger du dig, så skall du intet frukta dig, utan sofva sötliga; |
| 25 | Att du icke betorf frukta dig för hastig förskräckelse, eller för de ogudaktigas storm, då han kommer. |
| 26 | Ty Herren är din tröst; han bevarar din fot, att han icke fången varder. |
| 27 | Neka dig icke att göra dem torftiga godt, om din hand af Gudi hafver magt sådant göra. |
| 28 | Säg icke till din vän: Gack bort, och kom igen, i morgon vill jag gifva dig; der du dock det nu hafver. |
| 29 | Far icke efter att göra dinom vän ondt, den uppå god tro när dig bor. |
| 30 | Kifva med ingom utan sak, om han dig intet ondt gjort hafver. |
| 31 | Följ icke en vrång man efter, och utvälj ingen af hans vägar; |
| 32 | Ty Herren stygges vid den affälliga, och hans hemlighet är när de fromma. |
| 33 | Uti dens ogudaktigas hus är Herrans förbannelse; men dens rättfärdigas hus varder välsignadt. |
| 34 | Han skall bespotta de bespottare; men dem eländom skall han nåd gifva. |
| 35 | De vise skola ärfva äro; men om de galne än högt uppkomma, varda de likväl till skam. |
