| 1 | Detta är Agurs, Jake sons, ord, lära och tal; dens mansens, till Ithiel, ja till Ithiel och Uchal. |
| 2 | Ty jag är den aldragalnaste, och menniskors förstånd är icke när mig. |
| 3 | Jag hafver icke lärt vishet; och hvad heligt är, vet jag icke. |
| 4 | Hvilken far upp till himmelen, och neder? Ho fattar vädret i sina händer? Ho binder vattnet uti ett kläde? Ho hafver stadfäst alla verldenes ändar? Huru heter han? Och huru heter hans Son? Vetst du det? |
| 5 | All Guds ord äro genomluttrad, och äro en sköld dem som tro uppå honom. |
| 6 | Lägg intet till hans ord, att han icke skall straffa dig, och du varder lögnaktig funnen. |
| 7 | Tu ting bedes jag af dig, att du dock icke ville neka mig dem, förr än jag dör: |
| 8 | Afguderi och lögn låt vara långt ifrå mig; fattigdom och rikedom gif mig icke, men låt mig min afskilda del af spis få. |
| 9 | Jag måtte eljest, om jag alltför mätt vorde, neka och säga: Ho är Herren? eller, om jag alltför fattig vorde, måtte stjäla, och förtaga mig på mins Guds Namn. |
| 10 | Förråd icke tjenaren för hans herra, att han icke bannar dig, och du kommer i skuld. |
| 11 | Det är ett slägte, som banna sin fader, och icke välsigna sina moder; |
| 12 | Ett slägte, som sig tycker rent vara, och äro dock icke ifrå sinom träck rene tvagne; |
| 13 | Ett slägte, som sin ögon högt upphäfva, och sin ögnahvarf högt upphålla; |
| 14 | Ett slägte, som hafver svärd för tänder, hvilke med sina oxlatänder uppfräta och förtära de elända i landena, och de fattiga ibland menniskorna. |
| 15 | Iglen har två döttrar: Bär hit, Bär hit. Tre ting stå icke till att mätta, och det fjerde säger icke: Det är nog: |
| 16 | Helvetet, en ofruktsam qvinnos lif; jorden varder icke af vattnet mätt; och elden säger icke: Det är nog. |
| 17 | Ett öga, som bespottar fadren, och försmår att lyda modrene, det måste korparna vid bäcken uthugga, och de unga örnar uppfräta. |
| 18 | Tre ting äro mig förunderlige, och det fjerde vet jag icke: |
| 19 | Örnens väg i vädret; ormens väg på hälleberget; skeppets väg midt i hafvet; och ens mans väg till ena pigo. |
| 20 | Alltså är horkonones väg; hon uppsluker, och stryker sig om munnen, och säger: Jag hafver intet illa gjort. |
| 21 | Ett land varder igenom tre ting oroligit, och det fjerde kan det icke fördiaga: |
| 22 | En tjenare, då han Konung varder; en dåre, då han alltför mätt är; |
| 23 | En vanartig, då hon gift varder; och en tjenarinna, då hon sina frues artving varder. |
| 24 | Fyra äro små ting på jordene, och klokare än de vise: |
| 25 | Myrorna, ett svagt folk, likväl skaffa de om sommaren sin spis; |
| 26 | Kuniler, ett svagt folk, likväl göra de sitt hus i bergsklippomen; |
| 27 | Gräshoppor hafva ingen Konung, likväl draga de ut med hela hopar; |
| 28 | Spindelen virkar med sina händer, och är i Konungapalats. |
| 29 | Tre ting hafva en skön gång, och det fjerde går väl: |
| 30 | Lejonet mägtigt ibland djuren, och vänder icke tillbaka för någrom; |
| 31 | En vedehund med starka länder; och en vädur; och en Konung, dem ingen sig emotsätta tör. |
| 32 | Hafver du varit fåvitsk, och upphäfvit dig, och haft ondt för händer, så lägg handena på munnen. |
| 33 | Då man mjölk kärnar, gör man der smör utaf; och den der näsona trycker, han tvingar der blod ut; och den der vrede uppväcker, han tvingar der träto ut. |
