| 1 | Detta är Konung Lemuels ord, den lära, som honom hans moder lärde. |
| 2 | Ack! min utkorade; ack! du mins lifs son; ack! min önskade son. |
| 3 | Låt icke qvinnor få dina förmågo, och gack icke de vägar, der Konungar förderfva sig på. |
| 4 | O! icke Konungom, Lemuel; gif icke Konungom vin dricka, eller Förstom starka drycker; |
| 5 | Att de icke dricka, och förgäta rätthetena, och förvända de elända menniskors sak. |
| 6 | Gif starka drycker dem som förgöras skola, och vin bedröfvadom själom; |
| 7 | Att de måga dricka, och förgäta sina vedermödo, och icke mer ihågkomma sin jämmer. |
| 8 | Låt din mun upp för de dumbar, och för allas deras sak, som förlåtne äro. |
| 9 | Låt din mun upp, och döm rätt, och hämnas den elända och fattiga. |
| 10 | Hvilkom en dygdelig qvinna beskärd är, hon är mycket ädlare, än aldrakosteligaste perlor. |
| 11 | Hennes mans hjerta tör förlåta sig uppå henne, och bergning skall honom icke fattas. |
| 12 | Hon gör honom ljuft, och icke ledt, i alla sina lifsdagar. |
| 13 | Hon brukar sig på ull och lin, och arbetar gerna med sina händer. |
| 14 | Hon är såsom ett köpmanskepp, som sina bergning fjerranefter hemtar. |
| 15 | Hon står om nattene upp, och gifver sitt husfolk mat, och sina tjenarinnor deras del. |
| 16 | Hon tänker på en åker, och köper honom; och planterar en vingård af sina händers frukt. |
| 17 | Hon gjordar sina länder fast, och stärker sina armar. |
| 18 | Hon märker, hvar hennes handel kan hafva förkofring; hennes lykta utsläckes icke om nattena. |
| 19 | Hon räcker ut sina hand till rocken, och hennes finger fatta tenen. |
| 20 | Hon utsträcker sina händer till den fattiga, och räcker sina hand dem torftiga. |
| 21 | Hon fruktar icke sino huse för snö; ty hela hennes hus hafver dubbel kläder. |
| 22 | Hon gör sig täcken; hvitt silke, och purpur är hennes kläde. |
| 23 | Hennes man är prisad i portomen, när han sitter när landsens äldsta. |
| 24 | Hon gör en kjortel, och säljer honom; ett bälte får hon krämarenom. |
| 25 | Hennes prydning är, att hon renlig och flitig är; och framdeles skall hon le. |
| 26 | Hon upplåter sin mun med vishet, och på hennes tungo är täckelig lära. |
| 27 | Hon ser till, huru det i hennes hus tillstår, och äter icke sitt bröd i lättja. |
| 28 | Hennes söner komma upp, och prisa henne saliga; hennes man lofvar henne. |
| 29 | Många döttrar samka rikedom; men du öfvergår dem alla. |
| 30 | Täckeligt och dägelig vara är intet; en qvinna, som Herran fruktar, den skall man lofva. |
| 31 | Hon skall rosad varda af sina händers frukt, och hennes gerningar skola lofva henne i portomen. |
