| 1 | Min son, gif akt uppå mina vishet, böj din öron till mina läro; |
| 2 | Att du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet. |
| 3 | Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja; |
| 4 | Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd. |
| 5 | Hennes fötter löpa neder till döden; hennes råd gånger få helvetet. |
| 6 | Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går. |
| 7 | Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal. |
| 8 | Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr; |
| 9 | Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma; |
| 10 | Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus; |
| 11 | Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver; |
| 12 | Och säga: Ack! huru hafver jag hatat tuktan, och mitt hjerta straff försmått; |
| 13 | Och hafver icke lydt mina lärares röst, och icke böjt min öron till dem som mig lärde? |
| 14 | Jag är fulltnär i all olycko kommen, att jag den meniga hopen och sällskapet följt hafver. |
| 15 | Drick vatten utaf dina gropar, och hvad af dinom brunn utflyter. |
| 16 | Låt dina källor utflyta, och vattubäckerna uppå gatorna; |
| 17 | Men haf du dem allena, och ingen främmande med dig. |
| 18 | Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru. |
| 19 | Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek. |
| 20 | Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars? |
| 21 | Ty hvars och ens mans vägar äro för Herranom, och han mäter alla deras gångar. |
| 22 | Dens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda. |
| 23 | Han skall dö, derföre att han icke vill låta lära sig, och för sin stora dårskaps skull vill fara. |
