| 1 | Min son, varder du lofvetsman för din nästa, så hafver du häktat dina hand intill en främmanda; |
| 2 | Du äst invefvad med dins muns tal, och gripen uti dins muns ord. |
| 3 | Så gör dock, min son, alltså, och undsätt dig; ty du äst kommen dinom nästa i händer; löp, skynda dig, och drif din nästa. |
| 4 | Låt icke din ögon sofva, eller din ögnahvarf sömnig vara. |
| 5 | Uthjelp dig, såsom en rå utu handene, och såsom en fogel utu foglafängarens hand. |
| 6 | Gack bort till myrona, du later; se uppå hennes seder, och lär. |
| 7 | Ändock hon ingen Första eller höfvitsman, eller herra hafver, |
| 8 | Tillreder hon dock likväl sitt bröd om sommaren, och samkar sin mat i andene. |
| 9 | Huru länge ligger du, later? När vill du uppstå af dinom sömn? |
| 10 | Ja, sof ännu litet, tag der ännu en sömn före; lägg ännu litet händerna tillhopa, att du må sofva; |
| 11 | Så skall fattigdomen med hast komma öfver dig, såsom en vandrare, och armod såsom en väpnad man. |
| 12 | En bedrägelig menniska, en skadelig man går med vrångom mun; |
| 13 | Vinkar med ögonen, tecknar med foten, viser med fingren; |
| 14 | Tänker alltid något ondt och argt i sitt hjerta, och kommer trätor åstad. |
| 15 | Derföre skall honom hans ofärd hasteliga komma; och skall med snarhet sönderbråkad varda, så att der ingen hjelp vara skall. |
| 16 | Si, sex stycke hatar Herren, och vid det sjunde hafver han en styggelse: |
| 17 | Högfärdig ögon, falsk tungo, händer som utgjuta oskyldigt blod; |
| 18 | Hjerta som med arga list umgår, fötter som snare äro till att göra skada; |
| 19 | Ett falskt vittne som icke skämmes att tala lögn, och den der träto emellan bröder åstadkommer. |
| 20 | Min son, bevara dins faders bud, och låt icke fara dine moders lag. |
| 21 | Bind dem tillhopa på ditt hjerta dageliga, och häng dem på din hals; |
| 22 | När du går, att de leda dig; när du ligger, att de bevara dig; när du uppvaknar, att de äro ditt tal. |
| 23 | Ty budet är en lykta, och lagen är ett ljus; och tuktans straff är lifsens väg; |
| 24 | På det du må bevarad blifva för en ond qvinno; för enes främmandes släta tungo. |
| 25 | Låt hennes dägelighet icke göra dig lusta i ditt hjerta, och förtag dig icke på hennes ögnahvarf. |
| 26 | Ty en sköka tager enom sitt bröd ifrå; men en gift qvinna fångar ädla lifvet. |
| 27 | Kan ock någor behålla eld i barmen, så att hans kläder icke brinna? |
| 28 | Huru skulle någor gå på glöd, så att hans fötter icke brände varda? |
| 29 | Alltså går det honom, som till sins nästas hustru går; der blifver ingen ostraffad, den vid henne kommer. |
| 30 | Det är enom tjuf icke så stor skam, om han stjäl till att mätta sina själ, då honom hungrar; |
| 31 | Och om han gripen varder, gifver han det sjufaldt igen, och lägger dertill alla ägodelarna i sitt hus. |
| 32 | Men den som med ene qvinno hor bedrifver, han är en dåre, och förer sitt lif uti förderf. |
| 33 | Dertill skall plåga och skam komma uppå honom, och hans skam skall intet utskrapad varda. |
| 34 | Ty mansens harm hafver nit, och skonar intet på hämndenes tid; |
| 35 | Och ser icke till någon person, den försona måtte; och tager intet vid, om du än mycket skänka ville. |
