| 1 | Min son, behåll min ord, och göm min bud när dig. |
| 2 | Behåll min bud, så får du lefva, och min lag såsom din ögnasten. |
| 3 | Bind dem på din finger, skrif dem pådins hjertas taflo. |
| 4 | Säg till vishetena: Du äst min syster, och kalla klokhetena dina fränko; |
| 5 | Att du bevarad varder för en främmande qvinno, för ens annars, som slät ord gifver. |
| 6 | Ty i fenstret på mitt hus såg jag ut genom gallret; |
| 7 | Och såg ibland de fåkunniga, och vardt varse ibland barn en galen yngling. |
| 8 | Den gick på gatone utmed ett hörn, och trädde in uppå vägen åt hennes hus; |
| 9 | I skymningene, om aftonen af dagenom, då det natt vardt, och mörkt var; |
| 10 | Och si, der mötte honom en qvinna, i skökoklädnad, listig; |
| 11 | Vildsinnad och ostyrig, så att hennes fötter icke kunde blifva i sitt hus; |
| 12 | Nu är hon ute, nu på gatone, och vaktar vid all hörn. |
| 13 | Hon tog honom fatt, och kysste honom utan skam, och sade till honom: |
| 14 | Jag hafver i dag betalat tackoffer för mig, och mitt löfte. |
| 15 | Derföre är jag utgången till att möta dig, till att söka ditt ansigte bittida, och hafver funnit dig. |
| 16 | Jag hafver skönliga tillpyntat min säng, med brokot täcken utur Egypten; |
| 17 | Jag hafver bestänkt min sängekammar med myrrham, aloes och kanel. |
| 18 | Kom, låt oss bola allt intill morgonen, och låt oss älskog sköta. |
| 19 | Ty mannen är icke hemma; han är bortfaren långväga. |
| 20 | Han hafver tagit penningasäcken med sig; han skall först hemkomma till högtidsdagen. |
| 21 | Hon talade för honom med mång ord, och fick honom in med sin släta mun. |
| 22 | Han går straxt in med henne, såsom en oxe till att slagtas ledd varder, och såsom till en fjetter, der man de dårar med näpser; |
| 23 | Tilldess hon med enom pil skjuter honom igenom lefrena, och såsom en fogel skyndar sig till snarona, och vet icke att det gäller honom om lifvet. |
| 24 | Så hörer mig nu, min barn, och märker uppå mins muns tal. |
| 25 | Låt ditt hjerta icke vika in uppå hennes väg, och låt icke förföra dig in uppå hennes stigar. |
| 26 | Ty hon hafver många sargat och fällt, och allehanda mägtige äro dräpne af henne. |
| 27 | Hennes hus äro helvetes vägar, der man nederfar uti dödsens kammar. |
