| 1 | Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra? |
| 2 | Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon; |
| 3 | Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon; |
| 4 | O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket. |
| 5 | Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat. |
| 6 | Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är. |
| 7 | Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är. |
| 8 | All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne; |
| 9 | De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem. |
| 10 | Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld. |
| 11 | Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne. |
| 12 | Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd. |
| 13 | Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun. |
| 14 | Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt; |
| 15 | Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet. |
| 16 | Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene. |
| 17 | Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig. |
| 18 | Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet. |
| 19 | Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver. |
| 20 | Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar; |
| 21 | Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor. |
| 22 | Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag. |
| 23 | Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena. |
| 24 | Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten. |
| 25 | Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd. |
| 26 | Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg. |
| 27 | Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål; |
| 28 | Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor; |
| 29 | Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund; |
| 30 | Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid; |
| 31 | Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn. |
| 32 | Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla. |
| 33 | Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne. |
| 34 | Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ. |
| 35 | Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom. |
| 36 | Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden. |
