| 1 | Onda flugor förderfva goda salvo; derföre är dårskap stundom bättre än vishet och ära. |
| 2 | Ty dens visas hjerta är på hans högra hand; men dens galnas hjerta är på hans venstra. |
| 3 | Och ändå att den galne sjelf galen är i sin anslag, håller han likväl alla för galna. |
| 4 | Derföre, om ens väldigs mans trug hafver framgång emot din vilja, så gif dig icke öfver; ty unddraga stillar mycket ondt. |
| 5 | Det är ännu en usel ting, som jag såg under solene, nämliga oförstånd, det ibland de väldiga allmänneligit är; |
| 6 | Att en dåre sitter i stora värdighet, och de rike sitta nedre. |
| 7 | Jag såg tjenare på hästar, och Förstar gå till fots, såsom tjenare. |
| 8 | Men den ena grop grafver, han skall sjelf falla deruti; och den en gård rifver, honom skall stinga en orm. |
| 9 | Den der stenar bortvältar, han skall hafva der mödo med; den som ved klyfver, han varder sargad deraf. |
| 10 | Då ett jern slött varder, och mister skarphetena, så måste man med mödo hvässat igen; alltså följer ock visdom efter flit. |
| 11 | En lackare är icke bättre än en orm, som obesvoren stinger. |
| 12 | De ord, som gå af ens vis mans mun, äro täckelig; men ens dåras läppar uppsvälja honom. |
| 13 | Begynnelsen på hans ord är dårskap, och änden är skadelig galenskap. |
| 14 | En dåre hafver mång ord; ty menniskan vet icke hvad varit hafver; och ho vill säga henne, hvad efter henne komma skall? |
| 15 | De dårars arbete varder dem svårt, efter man icke vet gå in i staden. |
| 16 | Ve dig, land, hvilkets Konung barn är, och hvilkets Förstar bittida äta. |
| 17 | Väl är dig, land, hvilkets Konung ädla är, och hvilkets Förstar äta i rättom tid, till styrko, och icke till vällust. |
| 18 | Ty för lättjas skull förfalla bjelkarna, och för försummeliga händers skull varder huset drypande. |
| 19 | Det våller, att de bereda bröd till vällust, och vinet måste glädja de lefvande, och penningen måste dem allt uträtta. |
| 20 | Banna icke Konungenom i ditt hjerta, och banna icke dem rika i dinom sängakammar; ty foglarna under himmelen föra dina röst, och de der vingar hafva, säga det efter. |
