| 1 | Var icke för hastig med dinom mun, och låt ditt hjerta icke hasta till att något tala inför Gud; ty Gud är i himmelen, och du på jordene; derföre låt din ord vara få. |
| 2 | Ty der många omsorger äro, der komma drömmer, och der mång ord äro, der hörer man en dåra. |
| 3 | När du gör Gudi ett löfte, så fördröj icke fullkomnat; ty han hafver intet behag till dårar. Hvad du lofvar, det håll. |
| 4 | Det är bättre att du intet lofvar, än att du icke håller det du lofvar. |
| 5 | Städ icke dinom mun, att han förförer ditt kött, och säg icke för Ängelen: Jag är oskyldig. Gud måtte vredgas öfver dina röst, och fördöma all dina händers verk. |
| 6 | Der månge drömmer äro, der är fåfängelighet, och många ord; men frukta du Gud. |
| 7 | Ser du enom fattigom ske orätt, och rätt och rättviso i landena borttagas, förundra dig icke deröfver; ty det är ännu en högre väktare öfver de höga, och äro ännu högre öfver de båda. |
| 8 | Deröfver är Konungen i hela landet, att marken må varda brukad. |
| 9 | Den som älskar penningen, han varder aldrig mätt af penningar, och den der rikedom kär hafver, han skall ingen nytto få deraf; det är ock fåfängelighet. |
| 10 | Ty der mycket gods är, der äro månge som ätat; och hvad nytto hafver han deraf, som det hafver, annat än att han ser deruppå med ögonen? |
| 11 | Den der arbetar, honom är sömnen söt, ehvad han hafver litet eller mycket ätit; men dens rikas öfverflödighet städer honom icke sofva. |
| 12 | Det är en ond plåga, som jag såg under solene, nämliga att rikedomar varda förvarade honom till skada, som dem äger. |
| 13 | Ty den rike förgås med stor jämmer; och om han hafver födt en son, honom blifver intet i händerna. |
| 14 | Såsom han är naken kommen af sitt moderlif, så far han bort igen, som han kommen är, och tager intet med sig af allt sitt arbete i sine hand, när han bortfar. |
| 15 | Det är en ond plåga, att han så hädanfar, som han kommen är; hvad hjelper det honom då, att han i vädret arbetat hafver? |
| 16 | Alla sina lifsdagar hafver han ätit i mörkret, och i stor grämelse, och krankhet, och bedröfvelse. |
| 17 | Så håller jag det nu for det bästa, när man äter och dricker, och är vid ett godt mod, i allt arbete, som en gör under solene alla sina lifsdagar, som Gud honom gifver; ty det är hans del. |
| 18 | Ty hvilko mennisko Gud gifver rikedom, och ägodelar, och välde, att hon deraf äter och dricker på sin del, och är glad i sitt arbete, det är en Guds gåfva. |
| 19 | Ty han tänker icke mycket på detta elända lifvet, efter Gud fröjdar hans hjerta. |
| 20 | |
