| 1 | Jag sökte om nattena i mine säng den min själ kär hade; jag sökte, men jag fann honom intet. |
| 2 | Jag vill stå upp och gå omkring i staden, på gator och gränder, och söka den min själ kär hafver; jag sökte, men jag fann honom intet. |
| 3 | Mig funno väktarena, som kringom i staden gå: Hafven I icke sett den min själ kär hafver? |
| 4 | Då jag kom litet framom dem, så fann jag den min själ kär hafver; jag håller honom, och vill icke öfvergifva honom, tilldess jag hafver honom in uti mins moders hus, uti mins moders kammar. |
| 5 | Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid rår och hinder på markene, att I icke uppväcken mina käro, eller omaken henne, tilldess henne sjelf lyster. |
| 6 | Ho är denna, som uppgår utur öknene, såsom en rök af myrrham, rökelse och allahanda apothekares pulver? |
| 7 | Si, omkring Salomos säng stå sextio starke, utaf de starka i Israel; |
| 8 | Alle hålla de svärd, och äro behändige till strids; hvardera hafver sitt svärd vid sina sido, för fruktans skull, om nattena. |
| 9 | Konung Salomo lät göra sig ett sängerum af Libanons trä; |
| 10 | Dess stodar voro af silfver, täckelsen af guld, sätet af purpur, bottnen deruti var lusteliga lagd för Jerusalems döttrars skull. |
| 11 | Går ut, I Zions döttrar, och skåder Konung Salomo, i den krono, der hans moder honom med krönt hafver, på hans bröllopsdag, och på hans hjertas fröjds dag. |
