| 1 | Si, min kära, du äst dägelig, si, dägelig äst du; din ögon äro såsom dufvoögon, emellan dina lockar; ditt hår är såsom getahjordar, som klippte äro på det berget Gilead. |
| 2 | Dina tänder äro såsom hjordar med afklippta ull, som tvagne komma utu vattnet, hvilke allesamman äro hafvande med tvillingar, och ingen af dem är ofruktsam. |
| 3 | Dine läppar äro såsom ett rosenfärgadt snöre, och ditt tal ljufligit; dine kinder såsom skörden på granatäplet, emellan dina lockar. |
| 4 | Din hals är såsom Davids torn, gjord med bröstvärn, der tusende sköldar uppå hänga, och allahanda de starkas vapen. |
| 5 | Din tu bröst äro såsom två unga råtvillingar, hvilke ibland roser i bet gå; |
| 6 | Tilldess dagen sval varder, och skuggorna afvika; jag vill gå till myrrhamsberget, och rökelsehögen. |
| 7 | Du äst med allone dägelig, min kära, och ingen fläck är på dig. |
| 8 | Kom, min brud, ifrå Libanon, kom ifrå Libanon; gack in, träd hit ifrån Amana kulle, ifrå Senir och Hermons kulle, ifrå lejonens boning, ifrå de leoparders berg. |
| 9 | Du hafver tagit mig hjertat bort, min syster, kära brud, med ett ditt öga, och med ene dine halskedjo. |
| 10 | Huru dägelig äro din bröst, min syster, kära brud; din bröst äro lustigare än vin, och din salvos lukt öfvergår alla örter. |
| 11 | Dine läppar, min brud, äro såsom drypande hannogskaka; hannog och mjölk är under dine tungo, och din kläders lukt är såsom lukt af Libanon. |
| 12 | Min syster, kära brud, du äst en tillsluten örtagård; en tillsluten källa, en förseglad brunn. |
| 13 | Din frukt är såsom en lustgård af granatäple med ädla frukter, cyper med nardus; |
| 14 | Nardus med saffran, calmus och canel, med allahanda Libanons trä; myrrham och aloes med alla bästa örter; |
| 15 | Såsom en örtegårds brunn, såsom en brunn af lefvande vatten, det af Libanon flyter. |
| 16 | Statt upp, nordanväder, och kom, sunnanväder, och blås igenom min örtegård, att hans örter måga drypa. Min vän komme uti sin örtegård, och äte sina ädla frukter. |
