| 1 | Huru dägelig är din gång i skorna, du Förstas dotter! Dina länder stå lika vid hvarandra, såsom tu spann, de ens mästares hand gjort hafver. |
| 2 | Din nafle är såsom en rund skål, den aldrig dryck fattas; din buk är såsom en hvetehop, omsatt med roser. |
| 3 | Din tu bröst äro såsom två unge råtvillingar; |
| 4 | Din hals är såsom ett elphenbenstorn, din ögon äro såsom de dammar i Hesbon vid den porten Bathrabbim; din näsa är såsom tornet af Libanon, hvilket sig vänder emot Damascon; |
| 5 | Ditt hufvud står på dig såsom Carmel; håret på ditt hufvud är såsom Konungens purpur i fållar bunden. |
| 6 | Huru dägelig och huru ljuflig äst du, kära, i vällust! |
| 7 | Din längd är lik vid ett palmträ; och din bröst vid vindrufvor. |
| 8 | Jag sade: Jag måste stiga upp i palmträt, och fatta dess qvistar; låt din bröst vara såsom drufvor på vinträ, och lukten af dine näso såsom äple; |
| 9 | Och din hals såsom godt vin, det minom vän lätteliga ingår; och tala om gammal ärende. |
| 10 | Min vän är min, och han håller sig ock till mig. |
| 11 | Kom, min vän, låt oss gå ut på markena, och vistas i landsbyarna; |
| 12 | Att vi måge bittida uppstå till vingårdarna, och få se, om vinträt blomstras, och hafver fått knoppar; om de granatäple utgångne äro; der vill jag gifva dig min bröst. |
| 13 | Liljorna gifva sin lukt, och för våra dörr allahanda ädla frukter; min vän, jag hafver bevarat åt dig både nytt och gammalt. |
