| 1 | Ve dem Skriftlärdom, som orätt lag göra, och vrångan dom skrifva; |
| 2 | På det de skola vränga dens fattigas sak, och bruka våld uti de eländas rätt i mitt folk; så att enkor måste vara deras rof, och de faderlöse deras byte. |
| 3 | Hvad viljen I göra på hemsökningenes och olyckones dag, den fjerran efter kommer? Till hvem viljen I fly om hjelp? Och hvar viljen I låta edra äro; |
| 4 | Att hon icke under de fångna böjd varder, och ibland slagna faller? Uti allt detta är hans vrede icke stillad; hans hand är ännu uträckt. |
| 5 | Ack! ve Assur, den mine vredes ris, och deras hand mine grymhets staf är. |
| 6 | Jag vill sända honom emot ett skrymtaktigt folk, och gifva honom befallning emot mine vredes folk, att han det skinna och utbyta skall, och förtrampa det såsom träck på gatone; |
| 7 | Ändock han det så icke menar, och hans hjerta så icke tänker; utan hans hjerta står till att förderfva och utrota mång folk; |
| 8 | Ty han säger: Äro icke mine Förstar allesammans Konungar? |
| 9 | Är icke Calno såsom Charchemis? Är icke Hamath såsom Arphad? Är icke Samarien såsom Damascus? |
| 10 | Såsom min hand funnit hafver afgudarnas Konungarike; ändock deras afgudar starkare voro, än de i Jerusalem och Samarien äro; |
| 11 | Skulle jag icke göra Jerusalem och dess afgudom, såsom jag Samarien och dess afgudom gjort hafver? |
| 12 | Men när Herren hafver all sin verk uträttat på Zions berg och i Jerusalem, så vill jag hemsöka den högmodiga Konungens frukt af Assyrien, och hans högfärdiga ögons prål; |
| 13 | Derföre, att han säger: Jag hafver uträttat det med mina händers kraft och igenom mina vishet; ty jag är klok. Jag hafver annorlunda delat landen, och deras ägodelar röfvat, och såsom en väldig slagit deras inbyggare till jordena; |
| 14 | Och min hand hafver funnit folken, lika som ett hönonäste, så att jag hafver all land tillhopasamlat, lika som man församlar ägg, som öfvergifne äro; der ingen ena fjäder rörer, eller upplåter sitt näf, eller korrar. |
| 15 | Kan ock en yxe berömma sig emot honom, som hugger med henne; eller en såg trugas emot honom, som drager henne? Såsom den sig berömma kan, den en käpp bär, och upplyfter och bär honom så lätteliga, som han intet trä vore. |
| 16 | Derföre skall Herren, Herren Zebaoth sända en magerhet ibland hans feta, och skall upptända hans härlighet, att hon skall brinna såsom en eld. |
| 17 | Och Israels ljus skall varda en eld, och hans helige skall varda en låge; och skall upptända och förtära hans törne och tistlar på en dag. |
| 18 | Och hans skogs och marks härlighet skall till intet blifva både själ och kropp, och skall förgås och försvinna; |
| 19 | Så att hans skogs återlefda trä måga räknad varda, att ett barn må uppskrifva dem. |
| 20 | På den tiden skola de igenlefde i Israel, och de som af Jacobs hus behållne blifva, icke mer förlåta sig uppå honom, som dem slår; utan skola förlåta sig uppå Herran, den Heliga i Israel, uti sanning. |
| 21 | De igenlefde skola omvända sig, ja de igenlefde i Jacob, till Gud den starka. |
| 22 | Ty om ditt folk, o Israel, är lika som sanden i hafvet, så skola dock de igenlefde af dem omvände varda; ty då förderfvet stilladt varder, så skall öfversvinnande stor rättfärdighet komma. |
| 23 | Ty Herren, Herren Zebaoth skall låta gå ett förderf; men han stillar det dock i hela landena. |
| 24 | Derföre säger Herren, Herren Zebaoth: Frukta dig icke, mitt folk, som i Zion bor, för Assur; han skall slå dig med ris, och upplyfta sin staf emot dig, såsom uti Egypten. |
| 25 | Ty efter en ganska liten tid skall ogunsten och min vrede öfver deras odygd få en ända. |
| 26 | Då skall Herren Zebaoth uppväcka en gissel öfver dem, lika som uti Midians slagtning på det hälleberget Oreb; och skall upphäfva sin staf, den han på hafvet brukade, lika som uti Egypten. |
| 27 | På den tiden skall hans börda bortvika ifrå dina skuldror, och hans ok ifrå dinom hals; ty oket skall förruttna af fetma. |
| 28 | Han kommer till Ajath, han drager igenom Migron; han mönstrar sin här i Michmas. |
| 29 | De draga framom vårt lägre Geba; Rama förskräckes; Gibeath Sauls flyr. |
| 30 | Du dotter Gallim, ropa högt; se till, du Laisa, du elända Anathoth. |
| 31 | Madmena viker undan; de borgare i Gebim löpa sin kos. |
| 32 | Man blifver tilläfventyrs en dag i Nob, så skall han vända sina hand till dottrenes Zions berg, och emot den högen Jerusalem. |
| 33 | Men si, Herren, Herren Zebaoth skall afhugga qvistarna med magt, och afstäcka det högt står, så att de höge skola förnedrade varda. |
| 34 | Och den tjocke skogen skall med jern omkullhuggen varda, och Libanon skall falla genom den mägtiga. |
