| 1 | Detta är tungen öfver synedalen: Hvad är eder, att I så alle löpen på taken? |
| 2 | Du vast full med gny, en stad full med folk, en glad stad; dine slagne äro icke med svärd slagne, och icke döde blefne i strid; |
| 3 | Utan alle dine höfvitsmän äro tillika bortvekne för båga, och fångne; alle de, Som man uti dig funnit hafver, äro fångne, och långt bortflydde. |
| 4 | Derföre säger jag: Går ifrå mig, låter mig bitterliga gråta; farer icke efter att hugsvala mig öfver mins folks dotters förstöring. |
| 5 | Ty det är en bullers, förtryckelses och bekymmers dag af Herranom Zebaoth, i synedalenom, för murarnas undergrafnings skull, och för ropets skull på berget. |
| 6 | Ty Elam drager med koger, vagnar, folk och resenärar, och Kir glimmar af sköldar. |
| 7 | Och skall ske, att dina utkorade dalar skola med vagnar fulle varda, och resenärer skola lägga sig för portarna. |
| 8 | Då skall Juda förlåt öppnad varda, att man skall kunna se, på den tiden, tygen uti skogshuset. |
| 9 | Och I skolen se refvorna många vara på Davids stad, och skolen församla vatten uti dem nedra dammenom. |
| 10 | I skolen ock räkna, husen i Jerusalem, ja, I skolen afbryta husen, till att befästa murarna. |
| 11 | Och I skolen göra ena vattugraf, emellan båda murarna af den gamla dammens vatten; likväl sen I icke uppå den som detta gör, och skåden icke på den som sådant beställt hafver fjerranefter. |
| 12 | Derföre skall Herren, Herren Zebaoth på den tiden låta utropa, att man skall gråta och jämra sig, och kulla sig, och draga säck uppå; |
| 13 | Ändock nu, si; intet annat är än glädje, slagta oxar, dräpa får, äta kött, dricka vin, och säga: Låt oss äta och dricka, vi måste dock i morgon dö. |
| 14 | Detta är för Herrans Zebaoths öron uppenbart. Hvad gäller, om eder denna missgerningen förlåtas skall, tilldess I dön, säger Herren, Herren Zebaoth. |
| 15 | Så säger Herren, Herren Zebaoth: Gack in till räntomästaren Sebna, hofmästaren, och säg till honom: |
| 16 | Hvad hafver du här? Hvem hörer du till? att du låter dig hugga en graf, såsom den der låter sig hugga en graf i höjdene, och såsom den der låter sig göra en boning i bergklippone? |
| 17 | Si, Herren skall förkasta dig, såsom en stark man någon bortkastar, och nederkrafsa dig; |
| 18 | Och skall omdrifva dig, såsom ett klot på vida mark; der skall du dö, der skola dina kosteliga vagnar blifva med dins herras hus försmädelse. |
| 19 | Och jag skall störta dig ifrå ditt stånd, och sätta dig af ditt ämbete. |
| 20 | Och på den tiden vill jag kalla min tjenare Eliakim, Hilkia son; |
| 21 | Och draga din kjortel uppå honom, och omgjorda honom med ditt bälte, och gifva ditt välde uti hans hand, att han skall vara deras fader, som i Jerusalem och Juda hus bo; |
| 22 | Och skall lägga Davids hus nyckel uppå hans axlar, att han skall upplåta, och ingen skall tillsluta; att han skall tillsluta, och ingen upplåta. |
| 23 | Och jag vill inslå honom för en nagla på ett fast rum, och han skall hafva ärones stol uti sins faders hus; |
| 24 | Att man skall hänga uppå honom all hans faders hus härlighet, barn och barnabarn, all små tyg, både dryckekar och allahanda strängaspel. |
| 25 | På den tiden, säger Herren Zebaoth, skall nagelen borttagen varda, den på det fasta rummet står, så att han skall söndergå och falla, och hans börda förgås; ty Herren säger det. |
