| 1 | Si, Herren gör landet tomt och öde, och omstörtar hvad deruti är, och förströr dess inbyggare. |
| 2 | Och Prestenom går såsom folkena; herranom såsom tjenarenom, frune såsom tärnone; så honom som säljer, som honom som köper, honom som lånar, såsom honom som borgar; kräfvarenom, såsom gäldenärenom; |
| 3 | Ty landet skall varda tomt och skinnadt; ty Herren hafver detta sagt. |
| 4 | Landet står jämmerliga, och förderfvas; jordenes krets förvanskas och förderfvas; de högste af folket i landena förminskas. |
| 5 | Landet är oskärdt vordet af sina inbyggare; förty att de öfverträda lagen, och förvandla buden, och låta det eviga förbundet fara. |
| 6 | Derföre uppfräter förbannelse landet; ty de som deruti bo, förskylla det; derföre borttorkas landsens inbyggare, så att fögo folk qvart blifver. |
| 7 | Vinet försvinner, vinträt förvissnar, och alle de, som af hjertat glade voro, sucka. |
| 8 | Fröjd af trummor håller upp, de gladas lust är ute; harpors fröjd hafver en ända. |
| 9 | Man sjunger intet, der man vin dricker, och god dryck är bitter dem som dricka honom. |
| 10 | Den tomme staden är nederbruten; all hus äro tillsluten, så att ingen går derin. |
| 11 | Man klagar efter vin på gatone, all glädje är borto, all landsens fröjd är sin väg. |
| 12 | Icke annat än förödelse är blifvet i stadenom, och portarna stå öde. |
| 13 | Ty det går i landena och med folkena, lika som när ett oljoträ afplockadt är; såsom när man efterhämtar, då vinanden ute är. |
| 14 | De samme upphäfva deras röst och lofva, och glädjas öfver Herrans härlighet ifrå hafvet. |
| 15 | Så priser nu Herran i dalomen; på hafsens öar Herrans Israels Guds Namn. |
| 16 | Vi höre lofsång ifrå jordenes ända, den Rättfärdiga till äro; och jag måste säga: Hvi är jag dock så mager? Hvi är jag dock så mager? Ve mig! ty föraktarena förakta, ja, föraktarena förakta. |
| 17 | Derföre kommer öfver eder, landsens inbyggare, förskräckelse, grop och snara. |
| 18 | Och om en undflydde för förskräckelsens rop, så faller han dock likväl uti gropena. Kommer han utu gropene, så varder han dock fången i snarone; ty fenstren i höjdene äro upplåtna, och jordenes grundvalar bäfva. |
| 19 | Landena varder illa gångandes; det skall icke trifvas, utan måste förfalla. |
| 20 | Landet skall raga hit och dit, såsom en drucken, och bortfördt varda, lika som en hydda; ty dess missgerningar trycka det, så att det falla måste, och kan icke blifva. |
| 21 | På den tiden skall Herren besöka det höga herrskapet, som i höjdene är, och jorderikes Konungar, som på jordene äro; |
| 22 | Att de skola tillhopasamkas såsom ett knippe till gropena, och skola förslutne varda uti fångahuse, och efter lång tid åter besökte varda. |
| 23 | Och månen skall skämma sig, och solen blygas; då Herren Zebaoth skall Konung varda på berget Zion, och i Jerusalem, och för sina äldsta i härlighet. |
