| 1 | Ty si, Herren, Herren Zebaoth skall borttaga, af Jerusalem och Juda, allt uppehälle, bröds uppehälle, vattens uppehälle; |
| 2 | Starka och krigsmän; domare, Propheter, spåmän och åldersmän; |
| 3 | Höfvitsmän öfver femtio, och ärliga män; rådmän och visa ämbetsmän, och vältalande män; |
| 4 | Och skall gifva dem ynglingar till Förstar, och barnslige skola råda öfver dem. |
| 5 | Och plågare skola vara i folkena, den ene öfver den andra, och hvar öfver sin nästa; och den, som yngre är, skall vara stolt öfver den gamla, och en lösaktig emot den ärliga. |
| 6 | Då skall en fatta sin broder utu sins faders hus: Du hafver kläder, var vår Förste, hjelp du detta ofallet. |
| 7 | Men han skall på den tiden svärja, och säga: Jag är ingen läkare; i mino huse är hvarken bröd eller kläder; sätter mig icke till en Första öfver folket. |
| 8 | Ty Jerusalem faller, och Juda ligger omkull; efter deras tunga och anslag är emot Herranom, så att de hans majestäts ögon emot sträfva. |
| 9 | De skyla intet sitt väsende, och berömma sig af sina synder, lika som de i Sodom, och dölja dem intet; ve deras själar; ty dermed föra de sig sjelfva på allt ondt. |
| 10 | Prediker om de rättfärdiga, att de stå väl; ty de skola äta sina gerningars frukt. |
| 11 | Men ve dem ogudaktigom; ty de äro onde, och det skall varda dem betaladt, lika som de det förtjena. |
| 12 | Barn äro mins folks plågare, och qvinnor råda öfver dem. Mitt folk, dine ledare förföra dig, och förderfva vägen den du gå skall. |
| 13 | Men Herren står der, till att gå till rätta, och är framgången till att döma folken. |
| 14 | Och Herren kommer till domen med sins folks äldsta, och med sina Förstar; ty I hafven förderfvat vingården; och rofvet ifrå de fattige är i edart hus. |
| 15 | Hvi förtrampen I mitt folk, och förkrossen dens fattigas person, säger Herren, Herren Zebaoth? |
| 16 | Och Herren säger: Derföre, att Zions döttrar äro stolta, och gå med rakom hals, med färgadt ansigte; gå och svansa, och hafva kosteliga skor på sina fötter; |
| 17 | Så skall Herren göra Zions döttrars hufvud skallot; och Herren skall bortrycka deras sköna hår. |
| 18 | På den tiden skall Herren borttaga prydningen af de kosteliga skor, och häkter, spänne, |
| 19 | Kedjor, armspänne, hufvor, |
| 20 | Flitter, bräm, snöre, desmoknappar, öronspann, |
| 21 | Ringar, ännespann, |
| 22 | Högtidskläder, kåpor, hvifvar, pungar, |
| 23 | Speglar, snöretröjor, bordor och sommarkläder. |
| 24 | Och der skall vara stank för goda lukt, och ett löst band för bälte, och ett skallot hufvud för krusadt hår, och för en vid mantel en trång säck; allt detta i staden för din dägelighet. |
| 25 | Ditt meniga folk skall falla genom svärd, och dine krigsmän i strid. |
| 26 | Och hans portar skola sörja och gräma sig, och han skall sitta jämmerliga på jordene. |
