| 1 | Si, en Konung varder regerandes med rättviso; och Förstarna, varda rådande till att hålla rätten vid magt; |
| 2 | Att hvar man skall vara såsom en den der för väder bevarad är, och såsom en den der för skurregn förskyld är; såsom vattubäcker på en torr plats, såsom skuggan af ett stort berg uti torro lande. |
| 3 | Och de seende ögon skola icke låta förblinda sig, och de tillhörares öron skola grant påmärka. |
| 4 | Och de galne skola lära klokhet, och den stumma tungan skall färdig varda, och renliga tala. |
| 5 | En dåre skall icke mer varda kallad en Förste, ej heller en giriger en herre. |
| 6 | Ty en dåre talar om dårhet, och hans hjerta umgår med det ondt är, att han skall åstadkomma skrymteri, och predika om Herran villfarelse; att han dermed de hungroga själar utsvälta skall, och förmena dem törstiga drycken. |
| 7 | Ty dens girigas regerande är icke utan skada; ty han finner listighet till att förderfva de elända med falskom ordom, då han den fattigas rätt tala skall. |
| 8 | Men Förstar skola hafva Förstliga tankar, och blifva dervid. |
| 9 | Står upp, I stolta qvinnor, hörer mina röst; I döttrar, som så säkra ären, fatter med öronen mitt tal. |
| 10 | Det är på år och dag till görandes, så skolen I, som säkra ären, bäfva; ty det varder ingen vinand, så blifver ock ingen upphemtning. |
| 11 | Förskräcker eder, I stolta qvinnor; bäfver, I säkra. Det skall ske, att I skolen varda afklädda, blottada, gjordada om länderna. |
| 12 | Man skall beklaga om åkrar, ja, om de lustiga åkrar, och om de fruktamma vinträ. |
| 13 | Ty på mins folks åker skall växa törn och tistel; ja, ock öfver all glädjehus uti den glada staden. |
| 14 | Ty palatsen skola öfvergifven varda, och det stora mantalet i stadenom skall förminskas, så att torn och fäste skola blifva till eviga kulor, och vilddjurom till glädje, hjordom till bet; |
| 15 | Tilldess att öfver oss utgjuten varder Anden af höjdene. Så skall då öknen varda till en åkermark, och åkermarken skall för en skog räknad blifva; |
| 16 | Och rätten skall bo i öknene, och rättfärdigheten blifva på åkermarkene; |
| 17 | Och rättfärdighetenes frukt skall vara frid, och rättfärdighetenes nytta skall vara evig stillhet och säkerhet; |
| 18 | Så att mitt folk skall bo uti fridshusom, uti trygga boningar, och i skön rolighet. |
| 19 | Men hagel skall vara nedre i skogenom, och staden skall ligga lågt nedre. |
| 20 | Väl eder, som sån allestäds vid vattnet; ty der mågen I låta oxars och åsnars fötter gå uppå. |
