| 1 | Och Herren sade till mig: Tag dig ett stort bref, och skrif deruti med en menniskos styl: Röfva snart; hasta till byte. |
| 2 | Och jag tog till mig tu trogen vittne, Presten Uria, och Zacharia, Jeberechia son; |
| 3 | Och gick till ena Prophetisso; hon vardt hafvandes, och födde en son; och Herren sade till mig: Kalla honom: Röfva snart; hasta till byte. |
| 4 | Ty förr än pilten skall kunna säga: Käre fader, kära moder; skall Damascos magt och Samarie byte borttaget varda, genom Konungen af Assyrien. |
| 5 | Och Herren talade ytterligare med mig, och sade: |
| 6 | Efter detta folket föraktar det vattnet i Siloa, hvilket så stilla löper, och tröster uppå Rezin och Remalia son; |
| 7 | Si, så skall Herren låta komma öfver dem starkt och mycket strömvatten; nämliga Konungen af Assyrien, och all hans härlighet, att de skola fara öfver alla deras bäcker, och gå öfver alla deras stränder; |
| 8 | Och skola infalla uti Juda, och flöda, och gå öfver, tilldess att de räcka upp till halsen; och skola utsträcka sina vingar, så att de uppfylla ditt land, o ImmanuEl, så vidt som det är. |
| 9 | Varer vrede, I folk, och gifver likväl flyktena; hörer, I alle som ären i fjerran land, ruster eder, och gifver dock flyktena; ruster eder, och gifver dock flyktena. |
| 10 | Besluter ett råd, och der varde intet af, talens vid, och det bestå intet; ty här är ImmanuEl. |
| 11 | Ty så säger Herren till mig, lika som han fattade mig vid handena, och underviste mig, att jag icke skulle vandra på detta folks väg, och säger: |
| 12 | I skolen icke säga: Förbund. Detta folk talar om intet annat, utan om förbund. Frukter eder icke såsom de göra, och grufver eder icke; |
| 13 | Utan helger Herran Zebaoth; honom låter vara edor fruktan och förskräckelse; |
| 14 | Så skall han varda en helgelse; men en stötesten och en förargelseklippa dem tvem Israels husom, Jerusalems inbyggarom till snaro och fall; |
| 15 | Så att månge af dem skola derpå stöta sig, falla och sönderkrossas, besnärjas och fångne varda. |
| 16 | Bind samman vittnesbördet; försegla lagen intill mina lärjungar. |
| 17 | Ty jag hoppas uppå Herran, den sitt anlete för Jacobs hus bortgömt hafver; men jag vänter efter honom. |
| 18 | Si, här är jag, och barnen som Herren mig gifvit hafver, till ett tecken och under i Israel, af Herranom Zebaoth, den der bor på bergena Zion. |
| 19 | Men då de säga till eder: I måsten fråga af spåmän och tecknatydare, de der mycket tala och disputera, så skolen I säga: Skall icke ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda om de lefvande? |
| 20 | Ja, efter lag och vittnesbörd; om de det icke säga, så skola de icke få morgonrodnan; |
| 21 | Utan skola gå, omkring i landena slagne och hungroge; men när de hunger lida, så skola de vrede varda, och banna sinom Konung och sinom Gud, och se upp. |
| 22 | De skola ock se neder på Jordena, och intet finna annat än bedröfvelse och mörker; ty de äro förmörkrade i ångest, och gå ville i mörkret. |
