| 1 | Och Herrans ord skedde till mig, och sade: |
| 2 | Du menniskobarn, hvad är ett torrt vinträ för annat trä, eller en vinqvist för annat trä i skogen? |
| 3 | Tager man dem och gör der något utaf? Eller är man der en nagla utaf, der man något på hänga kan (såsom man gör af annat trä)? |
| 4 | Si, man kastar det i elden, att det förtärdt varder, så att båda dess ändar förtärer elden, och dess medelsta brinner upp. Hvartill skulle det nu doga, doger det ock till någors? |
| 5 | Si, då det ännu helt var, kunde man intet göra deraf; huru mycket mindre kan man nu härefter göra deraf, då elden det förtärt och uppbränt hafver? |
| 6 | Derföre säger Herren Herren: Lika som jag gifver de torra vinqvistar eldenom, till att förtära för annat trä, så skall jag ock göra med Jerusalems inbyggare; |
| 7 | Och skall sätta mitt ansigte emot dem, att de icke skola undkomma elden, utan elden skall uppfräta dem; och I skolen förnimma, att jag är Herren, när jag sätter mitt ansigte emot dem; |
| 8 | Och gör landet öde; efter de hafva försmädat mig, säger Herren Herren. |
