| 1 | Och Herrans ord skedde till mig, och sade: |
| 2 | Du menniskobarn, gör klagogråt öfver Tyrus; |
| 3 | Och säg till Tyrus, som ligger vid hafvet, och handlar med många öars folk: Detta säger Herren Herren: O Tyrus, du hafver sagt: Jag är den aldraskönaste. |
| 4 | Dina gränsor äro midt i hafvena, och dina byggningsmän hafva tillpyntat dig som aldraskönast. |
| 5 | Allt ditt brädeverk hafva de gjort af furoträ af Senir, och låtit föra cedreträ ifrå Libanon, och gjort din mastträ derutaf; |
| 6 | Och dina åror af eketrä ifrå Basan, och dina bänkar af elphenben, och stolar af Chittims öar. |
| 7 | Ditt segel var af stickadt silke, utaf Egypten, och ditt märke stickadt deruti, och ditt täckelse af gult silke och purpur, ifrå de öar Elisa. |
| 8 | De af Zidon och Arvad voro dine båtsmän, och du hade skickeliga män i Tyro till skeppare. |
| 9 | De äldste och kloke af Gebal måste bygga din skepp; all skepp i hafvena och skeppfolk fann man när dig, de hade sin handel när dig. |
| 10 | De utaf Persien, Lydien och Libyen voro ditt krigsfolk, hvilke sina sköldar och hjelmar uti dig upphängde, och dermed beprydde dig. |
| 11 | De af Arvad voro i dinom här, allt omkring på dina murar, och väktare på din torn; de hängde allestäds sina sköldar på murarna allt omkring, och gjorde dig så dägeligan. |
| 12 | Du hade din handel på hafvens, och lät komma allahanda varor, silfver, jern, tenn och bly, in uppå din marknad. |
| 13 | Javan, Thubal och Mesech handlade med dig, och förde trälar och koppar in uppå din marknad. |
| 14 | De af Thogarma förde dig hästar, och vagnar, och mular, in på din marknad. |
| 15 | De af Dedan voro dine köpmän, och du handlade allestäds på öomen; de sålde dig elphenben och hebenträ. |
| 16 | De Syrer hemtade ifrå dig ditt arbete, som du gjorde, och förde rubin, purpur, tapeter, silke och fogel, och christall, in på din marknad. |
| 17 | Juda och Israels land handlade ock med dig, och förde dig till din marknad hvete af Minnith, och balsam, och hannog, och oljo, och mastix. |
| 18 | Hemtade ock Damascus ditt arbete ifrå dig, och allahanda varo, för starkt vin och kosteliga ull. |
| 19 | Dan och Javan, och Meussal förde ock på din marknad jernverk, casia och calmus, att du dermed handla skulle. |
| 20 | Dedan handlade med dig med täcken, der man uppå sitter. |
| 21 | Arabien, och alle Förstar af Kedar, handlade med dig, med får, vädrar och bockar. |
| 22 | De köpmän af Seba och Raema handlade med dig, och förde till din marknad allahanda kosteligit speceri, och ädla stenar och guld. |
| 23 | Haran, och Canne, och Eden, samt med de köpmän af Seba, Assur och Chilmad, voro ock dine köpmän. |
| 24 | Alle handlade de med dig, med kosteligit kläde, med silkes och stickade mantlar, hvilka de uti kosteliga cedrekistor och väl förvarad, till din marknad förde. |
| 25 | Men skeppen utaf hafvet voro de yppersta i dinom marknad; alltså äst du mycket rik och härlig vorden midt i hafvena; |
| 26 | Och dine skeppmän förde till dig på stort vatten. Men ett östanväder skall sönderbråka dig midt uppå hafvena; |
| 27 | Så att dina varor, köpmän, handlare, skaffare, skeppare och skeppbyggare, och dine handterare, och alle dine örligsmän, och allt folket i dig, skola förgås midt uppå hafvena, på den tiden du nederlägges; |
| 28 | Så att ock hamnerna varda bäfvande, för dina skeppares rops skull. |
| 29 | Och alle de som med årom ro, samt med båtsmän och styromän, skola stiga utu skeppen upp på landet; |
| 30 | Och högt ropa öfver dig, bitterliga klaga, och kasta stoft uppå sitt hufvud, och besöla sig i asko. |
| 31 | De skola raka sig håret af öfver dig, och draga säcker uppå sig, och af hjertat bitterliga gråta öfver dig och sörja. |
| 32 | Och skola deras barn begråta dig: Ack! ho är någon tid så stilla vorden på hafvena, som du Tyrus? |
| 33 | Då du dref din handel på hafvena, gjorde du mång land rik; ja, med dina många varor, och dinom köpenskap, gjorde du Konungarna på jordena rika. |
| 34 | Men nu äst du af hafvena stört uti det rätta djupa vattnet, så att din handel och allt ditt folk i dig förgånget är. |
| 35 | Alle de, som på öarna bo, förskräckas öfver dig, och deras Konungar grufva sig, och se ömkeliga ut. |
| 36 | De köpmän i landena hvissla till dig, att du så hastigt förgången äst, och kan intet mer uppkomma. |
