| 1 | Ropa högt, såsom en basun, och säg: Han kommer allaredo öfver Herrans hus, lika som en örn; derföre, att de hafva öfverträdt mitt förbund, och vordit affällige ifrå min lag; |
| 2 | Skola de då ropa till mig: Du äst min Gud; vi känne dig, vi Israel. |
| 3 | Men ehuru väl man det menar, så låter dock Israel intet säga sig; derföre måste fienden förfölja dem. |
| 4 | De söka Konungar, och akta intet mig; de hålla sig intill Förstar, och jag måtte intet vetat; af sitt silfver och guld göra de afgudar, att de ju snarliga förgås skola. |
| 5 | Din kalf, o Samarla, förkastar han. Min vrede hafver förgrymmat sig öfver dem; det kan icke länge stå, de måste straffade varda. |
| 6 | Ty kalfven är kommen ifrån Israel, och en mästare hafver gjort honom, och han kan ju ingen Gud vara; derföre skall Samarie kalf till stoft gjord varda. |
| 7 | Ty de så väder, och skola uppskära oväder; deras säd skall icke uppkomma, och deras frukt intet mjöl gifva; och om hon det än gifver, så skola dock främmande äta det upp. |
| 8 | Israel varder uppäten; Hedningarna hafva sig med honom, lika som med ett oterigt kärile; |
| 9 | Derföre, att de löpa upp efter Assur, såsom vildåsnen i villone; Ephraim skänker bolarom; |
| 10 | Ja, gifver ock Hedningom skatt; de samma Hedningar vill jag nu församla öfver dem; de skola snart ledse varda vid Konungens och Förstarnas tunga. |
| 11 | Ty Ephraim hafver gjort mång altare, till att synda; så skola ock altaren varda honom till synd. |
| 12 | Om jag än mycket predikar dem om min lag, så kalla de det kätteri. |
| 13 | Det de ännu mycket offra, och frambära kött och äta i så hafver dock Herren intet behag dertill; utan han vill ihågkomma deras ondsko, och hemsöka deras synder, som sig till Egypten vända. |
| 14 | Israel förgäter sin skapare, och bygger kyrkor; så gör Juda många fasta städer; men jag skall sända eld uti hans städer i han skall förtära hans hus. |
