| 1 | Och Herren talade med Mose på Sinai berg, och sade: |
| 2 | Tala med Israels barn, och säg till dem: När I kommen in uti det land, som jag eder gifvandes varder, skolen I hålla landsens helg Herranom; |
| 3 | Så att du i sex år sår din åker, och i sex år skär din vingård, och samlar in fruktena; |
| 4 | Men på sjunde årena skall landet hålla Herranom sina stora helg, i hvilko du icke skall så din åker, eller berga din vingård. |
| 5 | Och hvad af sig sjelfvo växer, efter din afbergning, skall du icke berga; och de vindrufvor, som utan ditt arbete växte äro, skall du icke afhemta, efter det är landsens helgår; |
| 6 | Utan landsens helgår skall du fördenskull hålla, att du skall äta deraf, din tjenare, din tjenarinna, din dagakarl, din husman, din främling när dig; |
| 7 | Din boskap, och djuren i ditt land, allt det der växer skall vara till mats. |
| 8 | Och du skall räkna sju sådana helgår, så att sju år skola sju resor tald varda, och den sju helgårs tiden gör nio och fyratio år. |
| 9 | Då skall du låta blåsa i basunen öfver allt edart land, på tionde dagen i sjunde månadenom, rätt på Försonedagen. |
| 10 | Och I skolen helga det femtionde året, och skolen kalla det ett friår i landena, allom dem som bo derinne; ty det är edart klangår. Så skall hvar och en när eder komma till sina ägor igen, och till sina slägt. |
| 11 | Ty det femtionde året är edart klangår. I skolen intet så, ej heller uppskära det af sig sjelfvo växt är, ej heller afhemta i vingårdenom det utan arbete växt är. |
| 12 | Förty klangåret skall vara heligt ibland eder. Men I skolen äta allt det som marken bär. |
| 13 | Det är klangåret, i hvilko hvar man skall komma till sitt igen. |
| 14 | Om du något säljer dinom nästa, eller något köper af honom, skall ingen besnika sin broder; |
| 15 | Men efter klangårens tal skall du köpa det af honom, och hvad åren sedan draga kunna, derefter skall han sälja dig det. |
| 16 | Efter som åren äro mång till, så skall du låta risa köpet, och efter som de äro få till, skall du låta köpet falla; ty han skall sälja dig det efter som det draga kan. |
| 17 | Så besnike nu ingen sin nästa, utan frukta din Gud; ty Jag är Herren edar Gud. |
| 18 | Derföre görer efter mina stadgar, och håller mina rätter, att I dem gören, på det I mågen tryggeliga bo i landena; |
| 19 | Ty landet skall gifva eder sina frukt, att I skolen hafva nog till att äta, och bo tryggeliga derinne. |
| 20 | Och om du vorde sägandes: Hvad skole vi äta på sjunde årena; ty vi så intet, och församle ingen årsväxten? |
| 21 | Så vill jag bjuda min välsignelse i sjette årena öfver eder, så att det skall göra eder treåra växt. |
| 22 | Det I sån på de åttonde årena, och af den gamla årsväxten, der äter af intill nionde året, så att I äten af det gamla, intilldess åter ny årsväxt kommer. |
| 23 | Derföre skolen I icke sälja landet evinnerliga; ty landet är mitt, och I ären främmande och gäster före mig. |
| 24 | Och I skolen i allt edart land låta landet till lösen. |
| 25 | Om din broder varder fattig, och säljer dig sina ägor, och hans näste skyldman kommer till honom, och vill lösat, så skall han lösa det hans broder sålt hafver. |
| 26 | Om någor vore, som ingen lösare hafver, och kan med sine hand så mycket åstadkomma, att han löser en del; |
| 27 | Då skall man räkna åratalet sedan han såldet, och hvad igenstår, gifve honom, som köpt hafver, att han må komma till sina ägor igen. |
| 28 | Om hans hand icke kan finna så mycket, att han kan få någon del igen, så skall det, som han sålt hafver, vara i köparens händer intill klangåret; då skall det vara ute, och han komme till sina ägor igen. |
| 29 | Ho som säljer bort ett boningahus innan stadsmuren, han hafver ett helt års frist till att lösa det igen; det skall vara tiden, innan hvilken han det lösa må. |
| 30 | Om han icke löser det förra än hela året ute är, så skall köparen behålla det evinnerliga, och hans efterkommande; och skall icke löst utgå i klangårena. |
| 31 | Men är det ett hus i sådana by, der ingen mur om är, det skall man räkna lika med markene i landena; och skall varda löst, och i klangårena fritt utgå. |
| 32 | De Leviters städer, och husen i städerna, der deras ägor inne äro, måga alltid löste varda. |
| 33 | Den som något löser ifrå de Leviter, den skall gå derifrån i klangårena; vare sig hus eller stad, som han besutit hafver; förty husen uti de Leviters städer äro deras ägor ibland Israels barn. |
| 34 | Men markena för deras städer skall man icke sälja; förty det är deras egendom evinnerliga. |
| 35 | Om din broder varder fattig, och afsigkommer när dig, så skall du taga honom till dig, såsom en främling eller husman, att han må lefva när dig. |
| 36 | Och du skall icke taga ocker af honom, eller vinning; utan skall frukta din Gud, att din broder må lefva bredevid dig. |
| 37 | Ty du skall icke få honom dina penningar på ocker, och icke utfå din spis på fördel. |
| 38 | Ty jag är Herren edar Gud, den eder utur Egypti land fört hafver, att jag skulle gifva eder det landet Canaan, och vara edar Gud. |
| 39 | Om din broder varder fattig när dig, och säljer sig dig, så skall du icke låta honom göra trälars arbete; |
| 40 | Utan han skall vara när dig, såsom en dagakarl och en husman, och tjena dig intill klangåret. |
| 41 | Då skall han gå lös ut ifrå dig, och hans barn med honom; och skall komma till sitt slägte igen, och till sina fäders ägor. |
| 42 | Förty de äro mine tjenare, de jag utur Egypti land fört hafver; ty skall man icke sälja dem efter trälars sätt. |
| 43 | Och skall du icke med stränghet råda öfver dem, utan frukta din Gud. |
| 44 | Men vill du hafva trälar och trälinnor, så skall du köpa dem af Hedningarna, som omkring eder äro; |
| 45 | Af husmän, som främlingar ibland eder äro, och af deras afkommandom, som de när eder uti edro lande föda, dem skolen I hafva till egna; |
| 46 | Och skolen äga dem, och edor barn efter eder till en evig ägo; dem skolen I låta vara trälar. Men öfver edra bröder, Israels barn, skall ingen öfver den andra råda med stränghet. |
| 47 | Om en främling eller en husman växer till när dig, och din broder varder fattig när honom, och säljer sig enom främling, eller husmanne när dig, eller någrom af sine slägt; |
| 48 | Så skall han rätt hafva, sedan han såld är, att varda löst igen; och någor af hans bröder må lösa honom; |
| 49 | Eller hans faderbroder, eller faderbroders son, eller eljest någor hans när skyldman i hans slägte; eller om hans egen hand kan så mycket åstadkomma, så skall han lösa sig; |
| 50 | Och skall räkna med sin köpare ifrå det året, då han sålde sig, intill klangåret. Och penningarna skola räknade varda efter åratalet, sedan han såldes; och skall hans lön med inräknas för hela tiden. |
| 51 | Om ännu mång år äro intill klangåret, så skall han derefter desto mer gifva för lösnen, efter som han köpt är. |
| 52 | Äro få år qvar intill klangåret, så skall han ock derefter igengifva till sin lösning; |
| 53 | Och skall räkna sin lön med honom år från år. Och du skall icke låta råda öfver honom med stränghet för din ögon. |
| 54 | Om han icke löser sig i denna måtto, så skall han i klangåret lös utgå, och hans barn med honom. |
| 55 | Förty Israels barn äro mine tjenare, de jag utur Egypti land fört hafver. Jag är Herren edar Gud. |
