| 1 | Detta säger Herren: För tre och fyra Moabs lasters skull, vill jag intet skona honom; derföre, att de hafva uppbränt Konungens ben i Edom till asko; |
| 2 | Utan jag vill sända en eld i Moab; han skall förtära palatsen i Kerioth, och Moab skall dö uti buller, rop och basunsklang. |
| 3 | Och jag skall borttaga domaren ifrå honom, och dräpa alla hans Förstar med honom, säger Herren. |
| 4 | Detta säger Herren: För tre och fyra Juda lasters skull, vill jag intet skona honom; derföre, att de förakta Herrans lag, och icke hålla hans rätter, och låta sina lögn förföra sig, hvilka deras fäder efterföljt hafva, |
| 5 | Utan jag vill sända en eld i Juda han skall förtära palatsen i Jerusalem. |
| 6 | Detta säger Herren: För tre och fyra Israels lasters skull, vill jag intet skona honom; derföre, att de sälja de rättfärdiga för penningar, och de fattiga för ett par skor. |
| 7 | De gå med fötterna öfver de fattiga, och hindra de elända allestäds; sonen och fadren sofva när ena qvinno, med hvilko de ohelga mitt Namn. |
| 8 | Och vid all altare slösa de af förpantad kläder, och dricka vin i sins Guds huse af saköre. |
| 9 | Nu hafver jag dock förlagt Amoreen för dem, den så hög var som cedreträ, och hans magt såsom eker; och jag förderfvade hans frukt ofvantill, och bans rötter nedantill. |
| 10 | Hafver jag ock fört eder utur Egypti land, och ledt eder uti öknene i fyratio år, att I de Amoreers land besitta skullen? |
| 11 | Och af edrom barnom uppväckt eder Propheter, och af edrom ynglingom Nazareer? Är det icke så, I Israels barn? säger Herren. |
| 12 | Så gåfven I de Nazareer dricka vin, och Prophetomen böden I, och saden: I skolen intet prophetera. |
| 13 | Si, jag vill göra ibland eder ett gnisslande, såsom en vagn full af kärfvar gnisslar; |
| 14 | Att den der rask är, skall icke kunna undfly, ej heller den starke något förmå, och den mägtige skall icke kunna undsätta sitt lif; |
| 15 | Och de bågaskyttar skola icke bestå; och den der rask är till att löpa, skall icke undlöpa; och den der rider, skall icke rädda sitt lit; |
| 16 | Och den der aldramanligast är ibland de starka, måste i den tiden nakot undfly, säger Herren. |
