| 1 | Hörer, I af Israels hus, detta ordet: ty jag måste göra denna klagovisona öfver eder. |
| 2 | Jungfrun Israel är fallen, så att hon intet mer uppstå kan; hon är stött neder till jordena, och ingen är som upphjelper henne. |
| 3 | Ty så säger Herren Herren: Den staden, der tusende utgå, der skola icke utan hundrade qvar blifva i och der hundrade utgå, skola icke utan tio igen behållne blifva i Israels bus. |
| 4 | Derföre, så säger Herren till Israels hus: Söker mig, så skolen I lefva. |
| 5 | Söker icke BethEl, och kommer intet till Gilgal, och går icke till BerSeba; förty Gilgal, skall varda fånget bortfördt, och BethEl skall i jämmer komma. |
| 6 | Söker Herran, så skolen I lefva, på det i Josephs huse icke uppågå skall en eld, hvilken förtärer, och icke utsläckas kan uti BethEl. |
| 7 | I som förvänden rätten uti malört, och stöten rättvisona neder till jordena; |
| 8 | Han gör sjustjernorna och Orion han gör af mörkret morgonen, och af dagen mörka nattena; han kallar vattnet i hafvena, och gjuter det uppå jordenes krets; han heter Herren; |
| 9 | Den der en förstöring beställer öfver den starka, och låter komma en förstöring öfver den fasta staden. |
| 10 | Men de äro honom gramse, som dem uppenbara straffar, och hafva en styggelse vid den som helsosamt lärer. |
| 11 | Derföre, efter I undertrycken den fattiga, och tagen korn af honom i storom bördom, så skolen I icke bo uti husomen, som I af huggen sten uppbyggt hafven, och icke dricka det vin, som I uti de sköna vingårdar planterat hafven. |
| 12 | Ty jag vet edor öfverträdelse, den mycken är, och edra synder, de der starka äro; huru I trängen de rättfärdiga, och tagen gåfvor, och undertrycken de fattiga i domenom. |
| 13 | Derföre måste den kloke tiga på den tiden; ty det är en ond tid. |
| 14 | Söker det goda, och icke det onda, på det I lefva mågen; så skall Herren Gud Zebaoth vara med eder, såsom I berömmen. |
| 15 | Hater det onda, och älsker det goda; skaffer rätt i portenom; så skall Herren Gud Zebaoth vara nådelig öfver de igenlefda i Joseph. |
| 16 | Derföre, så säger Herren Gud Zebaoth, Herren: Det skall varda klagogråt på alla gator, och på alla vägar skall man säga: Ack ve, ack ve! Och man skall kalla åkermannen till sorg, och till klagogråt den der gråta kan. |
| 17 | Uti alla, vingårdar skall klagogråt vara; ty jag vill fara fram ibland eder, säger Herren. |
| 18 | Ve dem som begära Herrans dag! Hvad skall han eder? Ty Herrans dag är ett mörker, och icke ljus; |
| 19 | Lika som då någor flydde för ett lejon, och honom mötte en björn; och lika som någor in uti ett hus komme, och ledde sig med handene utmed väggene, och en orm stunge honom. |
| 20 | Ty Herrans dag skall ju vara mörk, och icke ljus; skum, och icke klar? |
| 21 | Jag är edrom högtidom gramse, och föraktar dem, och kan icke lida edart rökoffer uti edra församlingar. |
| 22 | Och om I mig än offraden bränneoffer och spisoffer, så hafver jag dock ingen lust dertill; så orkar jag ock icke se edart feta tackoffer. |
| 23 | Haf bort dina visors buller ifrå mig; ty jag orkar icke höra ditt psaltarespel. |
| 24 | Men rätten skall uppenbarad varda lika som vatten, och rättvisan såsom en stark flod. |
| 25 | Hafven I, af Israels hus, ock offrat mig slagtoffer och spisoffer i öknene, i fyratio år långt? Ja, skönliga. |
| 26 | I bären edars Molochs hyddor, och edra afgudars beläte, och edra gudars stjerno, som eder sjelfve gjort haden. |
| 27 | Så skall jag låta föra eder hädan bort till Damascus, säger Herren, som Gud Zebaoth heter. |
