| 1 | Och Ängelen, som med mig talade, kom igen, och väckte mig, lika som en af sömn uppväckt varder. |
| 2 | Och han sade till mig: Hvad ser du? Men jag sade: Jag ser, och si, der stod en ljusastake, allersamman af guld, med en skål ofvanuppå, der sju lampor på voro, och ju sju slefvar vid ena lampo; |
| 3 | Och tu oljoträ dernär; ett på högra sidona vid skålena, den andra på den venstra. |
| 4 | Och jag svarade, och sade till Ängelen, som med mig talade: Min Herre, hvad är detta? |
| 5 | Och Ängelen, som med mig talade, svarade, och sade till mig: Vetst du icke hvad detta är? Jag sade: Nej, min Herre. |
| 6 | Och han svarade, och sade till mig: Det är Herrans ord om Serubbabel: Det skall icke ske igenom någon här, eller magt; utan igenom min Anda, säger Herren Zebaoth. |
| 7 | Ho äst du, stora berg, som dock for Serubbabel en slättmark varda måste? Och han skall lägga den första stenen, så att man ropa skall: Till lycko, till lycko! |
| 8 | Och Herrans ord skedde till mig, och sade: |
| 9 | Serubbabels händer hafva grundat detta huset, hans händer skola ock fullkomnat; på det I förnimma skolen, att Herren Zebaoth mig till eder sändt hafver. |
| 10 | Ty ho är den, som dessa ringa dagar föraktar; i hvilkom man dock skall glädja sig, och se murlodet uti Serubbabels hand, med de sju, som Herrans ögon äro, de der öfver hela landet löpa? |
| 11 | Och jag svarade, och sade till honom: Hvad äro dessa tu oljoträn, på högra och venstra sidone vid ljusastakan? |
| 12 | Och jag svarade annan gång, och sade till honom: Hvad äro de två grenarna af oljoträn, som stå vid de två gyldene ljusa näporna, der man med af tager? |
| 13 | Och han sade till mig: Vetst du icke hvad de äro? Jag sade: Nej, min Herre. |
| 14 | Och han sade: Det äro de tu oljobarn, som stå när honom, som råder öfver allt landet. |
