| 1 | Och jag lyfte åter min ögon upp, och säg; och si, der var ett flygande bref. |
| 2 | Och han sade till mig: Hvad ser du? Och jag sade: Jag ser ett flygande bref, det är tjugu alnar långt, och tio alnar bredt. |
| 3 | Och han sade till mig: Det är den förbannelsen, som utgår öfver hela landet; ty allo tjufvar varda efter detta bref fromme dömde, och alle menedare varda efter detta, bref fromme dömde. |
| 4 | Men jag vill hafvat fram, säger Herren Zebaoth, att det skall komma tjufvomen hem, och dem som falskeliga svärja vid mitt Namn; och skall blifva uti deras hus, och skall upptära det, med dess trä och stenar. |
| 5 | Och Ängelen, som med mig talade, gick ut, och sade till mig: Lyft din ögon upp, och se, hvad går derut? |
| 6 | Och sade: Hvad är det? Men han sade: En skäppa går derut; och sade: Det är deras anseende i allo landena. |
| 7 | Och si, der for en centener bly, och der var en qvinna, hvilken i skäppone satt. |
| 8 | Men han sade: Det är afguderit; och han kastade henne uti skäppona, och hof den blyklimpen der ofvanuppå. |
| 9 | Och jag lyfte min ögon upp, och såg; och si, två qvinnor gingo ut, och hade vingar, de der drefvos af vädret; och det voro vingar, lika som storkars vingar; och de förde skäppona mellan jorden och himmelen. |
| 10 | Och jag sade till Ängelen, som med mig talade: Hvart föra de skäppona? |
| 11 | Men han sade till mig: Att henne skall ett hus bygdt och tillredt varda uti Sinears land och der satt varda på sin botten. |
