| 1 | Och jag lyfte åter min ögon upp, och såg; och si, der voro fyra vagnar, som gingo ut emellan tu berg; och bergen voro af koppar. |
| 2 | För första vagnen voro röde hästar; för den andra vagnen voro svarte hästar; |
| 3 | För den tredje vagnen voro hvite hästar; för den fjerde vagnen voro brokote, starke hästar. |
| 4 | Och jag svarade, och sade till Ängelen, som med mig talade: Min Herre, ho äro desse? |
| 5 | Ängelen svarade, och sade till mig: Det äro de fyra väder under himmelen, som utgå, att de framträda skola för honom, som råder öfver all land. |
| 6 | Der de svarte hästarna före voro, de gingo norråt, och de hvite gingo efter dem; men de brokote gingo söderåt. |
| 7 | De starke gingo, och drogo omkring, så att de foro igenom all land; och han sade: Går åstad, och drager igenom landet. Och de drogo igenom landet. |
| 8 | Och han kallade mig, och talade med mig, och sade: Si, de som norråt draga, de låta min Anda hvilas i nordlandena. |
| 9 | Och Herrans ord skedde till mig, och sade: |
| 10 | Tag af fångomen, nämliga af Heldai och af Tobia, och af Jedaja; och kom du, på den samma dagen, och gack in uti Josia, Zephania sons hus, hvilke af Babel komne äro. |
| 11 | Men tag silfver och guld, och gör (två) kronor, och sätt dem uppå Josua, dens öfversta Prestens, hufvud, Jozadaks sons; |
| 12 | Och säg till honom: Detta säger Herren Zebaoth: Si, der är en man, som heter Zemah; under honom skall det gro, och han skall bygga Herrans tempel. |
| 13 | Ja, Herrans tempel skall han bygga; han skall bära skruden, och skall sitta och råda på sinom stol; skall också vara en Prest på sinom stol, och der skall frid vara emellan dem båda. |
| 14 | Och kronorna skola vara Helem, Tobia, Jedaja, och Hen, Zephania sone, till en åminnelse i Herrans tempel. |
| 15 | Och de skola komma fjerranefter, som uppå Herrans tempel bygga skola. Så skolen I förnimma, att Herren Zebaoth mig till eder sändt hafver; och det skall ske, så framt I hörande varden Herrans edars Guds röst. |
